Snöblandat regn faller utanför när jag väntar på Birgit Bidder på hennes favoritbar. Ett stammisställe på Södermalm med medaljongtapeter och skörderedskap på väggarna. Birgit Bidder, eller Anna Åhman som hon heter i passet, har bråda dagar.
Du släpper din skiva nu, är du nervös inför reaktionerna?
- Ja, det är lite jobbigt. Jag har ingen aning om skivan kommer att bli sågad, höjd till skyarna eller bara få trista treor.
Historien om Birgit Bidder börjar 2007. Anna Åhman var 20 år och skrev sina första låtar i en liten etta i Huddinge. Hon kontaktade Luleåbördige producenten Jari Haapalainen som tackade ja till att producera skivan, sedan återstod bara att få ihop pengar till inspelning. Den ekonomiska krisen gjorde att skivbolagen inte vågade satsa på en 22-åring med tydliga visioner om storslagna arrangemang och liveinspelning.
- De tyckte väl bara att det var vansinne och litade inte riktigt på oss.
Pantsatte huset
Skivinspelningen drog ut på tiden. I sista sekund ställde en släkting upp och pantsatte sitt hus för att få ta ett banklån.
- Vi hade redan bokat studion men jag hade fortfarande inte pengarna. Hon tyckte att jag skulle ha en chans att få göra det jag ville.
Ditt skivbolag heter Kerstin Records och ditt artistnamn är Birgit, varför?
- Anna Åhman är bara mitt gamla födelsenamn och jag ville att det namnet jag spelade under skulle betyda något mer. Jag kallar mig Birgit efter min mamma Birgitta. Jag kan inte tänka mig någon mer stöttande och tålmodig än henne. Kerstin är efter min mormor. Mormor är också speciell, fast hon vill ju egentligen att jag ska ha ett vanligt jobb och inte vara skyldig folk pengar för skivan och så.
Förutom solokarriären har du också bandet Raketen tillsammans med Luleåsönerna Kalle Nyman och Patrik Heikinpieti. Hur träffades ni?
- Kalle och Patrik såg mig spela mina låtar på Landet och sen söp de sig fulla för att våga komma fram och fråga om jag ville spela med dem. Det var som att träffa de personer jag ska gifta mig med, det var sparks! Vi började spela och kände "Jaha, är det de här vi ska göra resten av vårt liv?"
Lite som ett distansförhållande då, eftersom de kommer från Luleå?
- Ja, precis. Jag har varit uppe i Luleå och då har vi spelat i BD Popstudion eller så har vi spelat in här. Vi skriver nya låtar varje gång vi ses och så spelar vi in dem med en gång.
- Alltså Luleå är världens grej. Kalle bor i Svartöstan, och fyfan vad det där verket är mäktigt! Jag fattade ingenting, har ni växt upp med det här hängande över er?
Det ser ut som Mordor.
- Ja, eller hur? Hela stället känns helt olycksbådande men också jättevackert. Jag har kollat på hus i Luleå faktiskt. Jag skulle vilja flytta dit och vara nära bandet, det är så extremt kreativt. De gör musik hela tiden och det är precis vad jag vill.
Keyboardartist
De senaste åren har Birgit försörjt sig genom att turnera som keyboardist med Erik Hassle, Oskar Linnros och Veronica Maggio.
- Det var lite som att jag och Erik växte upp tillsammans när vi turnerade ihop. Alla de där sommarfestivalerna och spelningarna i England har jag ovärderlig hjälp av nu.
Din musik verkar ha en dragning till det dramatiska och romantiska?
- Jag vill att saker ska kännas. Jag är sån som person. Jag vill inte att det ska låta jämntjockt.
Är du kompromisslös?
- Ja, om vi begränsar det till låtskrivandet så är jag kompromisslös, men mitt mål är ändå att tjäna ihop pengarna för lånet, jag vill inte vara skyldig de där pengarna för alltid. Jag kommer kanske inte vara med i något lekprogram på teve men jag kommer spela där jag kan.
Vad händer härnäst?
- Vi får se, den närmsta tiden får utvisa. Jag är ju bara den jag är. Tycker folk om mig så har jag en karriär, tycker folk inte om mig så kommer jag sitta ensam och pank i ett hus och skriva låtar som vem som helst.
Men låtarna kommer fortfarande skrivas?
- Ja, det tror jag verkligen. Jag kommer alltid att spela.