Det är regissören och manusförfattaren Dag Norgårds eget engagemang för utsatta barn som fick honom att välja pjäsen Apatiska för nybörjare av Jonas Hassen Khemiri.
Själv uppvuxen i ett våldsamt hem har han under många år arbetat ideellt i ett nätverk för människor som utsatts för våld i hemmet.
- Det vilade en avhumanisering av de apatiska flyktingbarnens situation som både förvånat och bekymrat mig, säger Dag Norgård.
Samhällsdiskussion
Det är fjärde gången Norrbottensteatern samarbetar med teaterhögskolan i Luleå. Och det är åtta teaterstudenter som under ledning av Dag Norgård tar sig an pjäsen Apatiska för nybörjare. En föreställning som berättar om en period i svensk historia, nämligen mitten på 00-talet då ett stort antal barn i Sverige insjuknade. Vi som var gamla nog minns hur de låg apatiska i sina sängar, utan kontakt med omvärlden, kopplade till dropp. Och den gemensamma nämnaren var att deras föräldrar var flyktingar som antingen väntade eller fått avslag på sina uppehållstillstånd.
- Det är en berättande teater som inte bara berättar historien om barnen utan också den samhällsdiskussion som följde, menar Dag Norgård.
Han beskriver pjäsen som fragmentarisk och för att undvika att hamna i berättarteaterns riskzon, det vill säga att föreställningen stannar i samma läge, har de tagit ett eget grepp.
Uppsättningen kommer därför bjuda på clown- mask- och musikteater blandad med vanlig teater.
- Jag ville skapa en sceniskt underhållande pjäs. Dessutom måste hänsyn tas till att det är unga skådespelare. Det finns alltid en risk när unga ska gestalta gamla människor. Det kommer vi runt genom att använda både clown- och maskteknik, menar han.
Publiken kommer få följa utredarens jakt på "sanningen" bakom de apatiska flyktingbarnen. Skulden bollas fram och tillbaka mellan en familj, en tjänsteman och politiker.
- Det var som att all fantasi och empati var upplöst i diskussionen om de apatiska barnen. I stället var det en maktutövning bland myndigheter och tjänstemän som gränsar till det absurda. Om det är något jag skulle önska uppnå med denna uppsättning är det att fler människor engagerar sig för dessa barn som alltid finns. Att de människor som kommer hit blir mottagna på ett värdigt sätt och behandlas som människor, inte en siffra.
Identifierar utanförskap
Själv har han lätt för att identifiera sig med utanförskap. Uppvuxen i ett hem där han utsattes för våld av olika slag har satt djupa spår.
- Jag lever med det. Det ligger nära, hela tiden. Det har gjort mig konflikträdd, undvikande och gett mig en usel självkänsla. Jag var så liten och värnlös.
Det är år i terapi som fått honom att bearbeta det våld han utsattes för som barn. Minnen han trängt undan men som lyfts fram.
- Jag håller med Miss Li som fick frågan i programmet Så mycket bättre om hon var nervös för att stå på scen. Hon svarade att det var en timmes vila från sin egen självkritik. Så känns det för mig också.
Egen arbetsmetod
För på scenen har Dag Norgård en person som beskyddar honom, rollen och så får han bekräftelse, ett behov som enligt honom aldrig verkar ta slut.
Nu efter närmare 30 års paus från scenen, i stället har han uteslutande arbetat som regissör, manusförfattare och pedagog, kommer han att turnera med en pjäs han tidigare spelat i södra Sverige. Pjäsen ska ha premiär i februari eller början av mars i samarbete med teater Scratch.
- Charlotte Lindmark ska bara lära sig den kvinnliga rollen först.
Men först ska det vara premiär för hans åtta teaterstudenter som sammantaget spelar ett 20-tal olika roller i pjäsen Apatiska för nybörjare.
- Det handlar mycket om teknik. Jag har själv utarbetat en arbetsmetod för skådespelaryrket där jag tagit hjälp av hjärnforskningen och som ger skådespelarna trygghet. Det handlar mycket om att få snabbare inlärning så de slipper plugga text och att texten förankras i kroppen. Den tekniken får nu studenterna använda sig av.
Och på frågan om vad som skiljer regiarbetet mellan teaterstudenter och professionella är Dag Norgård tydlig.
- Den trötthet man som regissör kan möta hos skådespelare på de stora institutionerna finns inte i studentsammanhang. De är fortfarande nyfikna och har inte fastnat i sin yrkesroll. Det är ett bekymmer i branschen att många skådespelare stagnerar och trötthet är en smitta som lätt sprider sig. Det försöker jag förbereda mina studenter för, för i skådespelaryrket är du aldrig färdig. Det gäller att behålla nyfikenheten. Det är skådespelarens viktigaste instrument.
Apatiska för nybörjare har premiär i början på februari.