Han kallar sig visuell konstnär som jobbar med performance och har under en månad arbetat med workshops och performance i en lägenhet i Luleå.
Luleåbesöket är egentligen bara en del av hans performance som började med att han gått och liftat från Amsterdam till Luleå. När själva avslutningen blir vet han inte, bara att slutstationen är Makedonien, men innan dess ska han till Nordnorge innan han vänder söderut genom Finland, Estland, Lettland och Litauen för vidare resa genom Östeuropa.
Överraskande ärliga
- Jag gillar linjer, att följa linjer och se var de tar mig. Jag har en kompis som håller på med något liknande. Hon är 34 år och reser strikt efter den 34:e latituden. Tyvärr tror jag att det är för farligt att lifta i Vitryssland, annars hade jag kunnat följa en rak linje till Makedonien.
Förutom utforskande av hemmet som generell idé handlar hans performance om mötet med människor och den intimitet som kan uppstå när två människor möts mycket tillfälligt.
- Det blir väldigt tydligt när man sitter tillsammans i en bil. Många är överraskande ärliga, kanske för att man aldrig ses igen. Egentligen kan man se min performance som en resa där jag samlar berättelser. Människorna och deras historier är en del av mitt konstnärliga arbete. Helst skulle jag vilja göra en bok, säger han.
Promenerat
Månaden i Luleå har med andra ord bara varit en del av en längre performance. Några veckor som har gett Kimbal Quist Bumstead möjlighet att samla energi genom många, långa, ensamma promenader.
- Jag var ganska utmattad när jag kom hit. Det är ansträngande att hela tiden möta nya människor. Dessutom är det första gången jag bott ensam i en lägenhet. Hemma i London bor jag i ett kollektiv.
Men att bo själv har inte varit helt okomplicerat. Han ville egentligen att hans konstnärliga arbete skulle handla om de människor han möter, i stället hamnade fokus på honom själv i och med att människor kommit hem till honom och den hyrda lägenheten på Skomakargatan 42.
- Det är ett mycket tillfälligt hem, mycket annorlunda mot det jag kallar hem i London. Där bor och lever jag med människor jag känner. Det skapar en annan sorts intimitet än de tillfälliga besök jag haft i detta rum.
Tomt rum
Vid invigningen av hans vistelse var rummet på Skomakargatan 42 helt klätt med tomt brunt täckpapper, även lampskärmar och kylskåpsdörrar.
Nu när vistelsen närmar sig sitt slut finns en hel del att upptäcka. De tomma pappersväggarna, golvet och taket är fyllda av texter och teckningar. Tio personer har han haft på besökt på en så kallad "one-to-one"-performance nattetid.
- Lägenheten var tom från början och idén var att projicera nya saker under en natt tillsammans, bland annat ritade en tjej denna katt på väggen medan jag sov, säger Kimbal Quist Bumstead och visar en stor teckning av en katt på en av väggarna.
Idén att tillbringa en utmätt tid tillsammans med totala främlingar har han jobbat med tidigare. Vid en teaterfestival i Holland inbjöd han människor till sin lägerplats på andra sidan ön. Då dokumenterade han väntan på denna okända människa som dök upp klockan 18 på kvällen.
En annan gång gjorde han en performance där han knöt ihop människor i tolv timmar, så att de tvingades göra allt tillsammans. De som inte klarade av situationen fick be om att bli upplåsta och frisläppta.
Känslan av frihet
- Jag intresserar mig för det tvingande i situationer som människor valt att delta i. Det är som att tvingas dela fängelsecell fast mindre skrämmande.
Och trots att det kringflackande livet kräver mycket energi, kompenseras det av känslan av frihet. Att kunna vara vem man vill, var man vill utan en massa vardagsansvar.
- Jag är nomad i hjärtat och drömmer om ett sorts generellt medborgarskap för nomader. Hem är lika mycket en illusion av ett hem som faktiska väggar och saker. Och saker intresserar mig inte. Mitt liv och mitt konstnärskap är ett. Jag lever minimalistiskt och föredrar minimalistisk konst. Jag reser exempelvis nästan utan pengar.
Mat, husrum och lift brukar ordna sig på något sätt. Och rädd är han aldrig, trots att det ibland tär på tålamodet att lifta.
- Det brukar gå bra att lifta i Östeuropa. Där verkar man vara van att dela på ett annat sätt än Västeuropa där rädslan och individualismen är större. Men rädd, aldrig. Jag tror på människan, att hon främst vill gott, säger Kimbal Quist Bumstead.
I kväll avslutar han sin performance i Luleå genom att återställa lägenheten på Skomakargatan 42 till sin ursprungliga skepnad tillsammans med konstnärer i London via skype.