Den 33-åriga dalkullan Marit Bergman fick i torsdags ta emot det prestigefyllda Ulla Billquist-stipendiet som årligen delas ut till en ”begåvad ungdom inom områdena teater, sång och musik”. Förutom att hamna i ett flott sällskap fick hon ta emot 25.000 kronor.
Oekonomisk
Pengar som kan komma väl till användning med tanke på att Marit avslöjar att hon är djupt oekonomisk.
- Ja, det är hemskt. Jag lägger alla mina pengar på att spela in låtar. I solidaritet med att resten av världen har finanskris har jag skaffat mig en egen finanskris, säger hon.
Dessa låtar har hennes fans kunnat ta del av via en prenumerationstjänst. Marit levererar musik en gång i månaden. Det stimulerar kreativiteten och gör att Marit producerar mycket mer musik.
- Jag tänker i låtar. Allt som jag gör och allt som jag ser kan bli en sång. Det här får mig att ta låtarna från att vara idéer och drömmar till att bli riktig musik, säger hon.
Neurologen och författaren Oliver Sacks skriver i boken Musicophilia om hur olika människor uppfattar musik på olika sätt. En bok som Marit menar har hjälpt henne förstå sig på sin musikalitet, något hon lite halvt på skämt kallar för ”åkomman” eftersom man kanske tänker i lite andra banor än de som inte sysslar med musik (Sacks skriver i boken att det finns neurologiska skillnader mellan musiker och icke-musiker som syns när man gör en hjärnröntgen).
- Jag har insett att det här är en fysisk åkomma. Alla människors hjärnor är olika och Sacks ger ett exempel på en människa som fått ett järnspett genom huvudet och efter det börjat komponera musik. Någonting i hjärnan kopplades om, säger Marit.
Hur tänker du när du komponerar musik? Försöker du göra hits, eller siktar du på att framkalla känslor?
- Jag tror att man måste börja med att få folk att känna något för att kunna få en hitlåt, om det nu är irritation eller något annat.
Blir du hemmablind för dina låtar eller förstår du genast att de ska slå när de, enligt dig, blivit bra?
- Det beror på. Ofta kan man bli hemmablind. Särskilt när man sitter med något länge. Jag tycker att det är svårt att förstå vad som slår an hos ”den breda massan”. Jag hör aldrig vad som eventuellt är hittigt. Men inför den egna publiken vet jag lite mer vad de kommer att tycka om, säger hon.
Marit har ett ganska unikt sätt att hålla kontakten med sina fans. Den tidigare nämnda prenumerationstjänsten gör att lyssnarna ständigt får ny musik.
Dessutom lämnar hon ut sin e-postadress för att lyssnare och likasinnade ska ha en möjlighet att kunna kontakta henne. Det kan handla om karriärstips, privata problem och musikaliska spörsmål.
- Man får rätt mycket förtroenden från folk. De frågar vad jag tycker om det här och det där, och hur de ska gå vidare i livet.
Hon opponerar sig mot användningen av begreppet ”fans” eftersom det låter som att Marit befinner sig på topp i en hierarki och att hennes fans är underordnade.
Varför tror du att du fått den relationen till din publik?
- Jag tror det är för att jag släppte första skivan på eget bolag. Därför är jag närmare min publik och har varit det från början. Jag är inte heller den sortens artist som är en ouppnåelig diva. Jag har inte det där i mig och det speglar sig i vilka som lyssnar på mig och varför de lyssnar på mig, säger hon.
Är kontakten givande för dig då?
– Absolut, annars skulle jag inte göra det.
New York-bo
Efter att ha bott väldigt länge i Stockholm ville Marit förändra sin vardag radikalt, så hon flyttade till New York.
- Det är marginellt dyrare att bo där än Stockholm för att vi bor i gettot. Sedan beror det lite på vad dollarn ligger på.
Inget glassigt liv alltså?
- Det beror på vad man menar med glassigt. I New York kan man äta jävligt god mat ute utan att nästan göra av med några pengar. Man kan åka till Chinatown eller Queens, det finns allt på alla nivåer. Jag tycker nog att livet där är mer givande än Stockholm.
Vad är det du gör där?
- Jag sitter mycket hemma och skriver och spelar in musik. Dessutom gör jag spelningar och spelar också med kompisar. Allt möjligt.
Några kända kompisar?
- Näe. Nina Persson träffar jag en del. Hon har varit med och körat på en del grejer som jag gjort.
Hur stor publik hon har i Luleå vet hon inte. Marit har tidigare spelat i Skellefteå och Umeå, men aldrig i Luleå.
Publikfrågan får hon svar på i kväll när hon spelar på Kulturens hus.