"Jag känner stor stolthet"
Man ska aldrig underskatta eldsjälarnas betydelse. När det gäller den fria dansen och baletten heter en av dem Ruben Marks, född Marques.
HEDERSGÄST PÅ PLATS. 1967 startade Ruben Marks Luleå Balett och Dansinstitut. Två år senare bildades stödföreningen Luleå Rytmik och Balettförening. Under helgens jubileumsfester återvänder en stolt Ruben Marks som kan konstatera att mycket hänt med hans initiativ.
Foto: Linda Wikström
När han startade dansverksamheten i Luleå var hon en av hans första elever. - Min dotter Christina var bara två veckor gammal men jag tog med mig henne till Sporthallen när Ruben började med jazzträning i C-hallen, berättar Kerstin Lindgren, och botaniserar bland kläderna i kostymförrådet. Många av plaggen har hon själv sytt tillsammans med Thyra Österberg. - De här kjolarna gjorde vi, säger Kerstin Lindgren, och drar ut en av de många blå tyllkjolarna som fortfarande hänger med och som jag själv minns klädde en mycket ung Anna Vnuk på en uppvisning för länge sedan. Som pojke hemma i Portugal fick Ruben Marks - "det är mitt försvenskade artistnamn" - rådet av en tränare att resa till Sverige. Som dansare och tävlingsgymnast utbildade han sig först på Lillsveds idrottsfolkhögskola och senare på idrottshögskolan GCI, nuvarande GIH. Sedan drog han norrut, först till Kalix och senare till Luleå. Startade dansinstitut
1967 startade han sitt dansinstitut och intresset var stort. - Vi dansade där vi kunde, mest på Sporthallen. - Till och med på min vind har föreningen dansat. Jag satte upp några speglar och en stång, säger Kerstin Lindgren. Med sig i bagaget har Ruben Marks bilder från 1960-talets dansföreställningar i Luleå. Tidstypiska färgfotografier där många av dansarna är lätta att identifiera, trots alla år som gått. En av eleverna var Rose Marie Thessén, själv en av stadens danseldsjälar. I en rulltrappa sitter dansgruppen Perpetuum Mobile. - Där fick jag också med några killar, säger han, och pekar ut Per Andersson, Rolf Hedberg och Dick Ask. Ruben Marks hade stora ambitioner med sitt dansinstitut, men kände att han behövde se mer, lära sig mer. - Jag ville bygga upp en stor skola, så när jag lämnade Luleå i början av 1970-talet var min tanke att jag skulle återvända efter ett par år och fortsätta arbetet. Revolutionen
Men omständigheterna vill annat och efter att knappt ha pratat svenska på 30 år sitter han nu här igen i Luleå och talar språket som en infödd. - Jag reste en del i Europa och såg mig omkring innan jag åkte tillbaka till Portugal. Dit återvände jag 1974, samtidigt som revolutionen som innebar slutet på 50 års diktatur. Jag hade lämnat ett fattigt och underutvecklat land och kom tillbaka till ett land med stor framtidstro. Där fanns så mycket att göra, det var trevliga år och jag fick bland annat i uppgift att leda utvecklingen inom dansen och teaterverksamheten, något jag sysslade med fram till 1979. Sedan blev min mor sjuk och jag är enda barnet, det ena gav det andra så som det kan vara i livet, säger Ruben Marks, som genom alla år behållit sitt svenska medborgarskap. Numera bor han i Porto i norra Portugal där han har sitt eget danskompani, Dance Norte, Norrdans på svenska. - Jag har också studerat vidare, bland annat konsthistoria, och undervisat på universitetet i Porto, säger Ruben Marks som också skriver poesi och längre prosalyriska texter. I december kommer hans nionde bok ut i hemlandet och i sina dansföreställningar blandar han ofta dans, musik och text. - Under de sista fem-sex åren har Portugal utvecklats till ett ganska modernt land. Inte bara inom dans, teater, konst och musik utan också inom forskning. Mycket har förändrats och vi har vid det här laget flera internationellt kända koreografer och dansare. Runt kaffebordet på Dansmagasinet talas det inte bara historia, utan också samtid. Danspedagogen Helena Leinehed kom till Luleå och Balettföreningen 1975, efter att ha blivit rekryterad av Georg Malvius. Expansiv utveckling
- Jag hade gått danslärarutbildningen på Danshögskolan och också studerat ett år i London när han ringde och berättade att Bildningsförbundet genom Bengt Andersson sökte danspedagoger, säger Helena Leinehed som numera arbetar heltid som danslärare på gymnasiets estetiska program som delar lokaler med Balettföreningen. Tillsammans med sina kollegor - på Balettföreningen arbetar tre personer heltid och en halvtid och dessutom 20 danslärare på timlön - kan hon konstatera att mycket positivt har hänt inom dansen i norr. Dans i Nord med sin programverksamhet, estetiska programmens dansverksamhet, dansutbildningarna i Piteå, danslärarutbildningen på Musikhögskolan i Piteå, de ändamålsenliga lokalerna i Dansmagasinet - utvecklingen inom dansområdet är expansivt. Numera är det inte heller svårt att rekrytera danspedagoger. - Vi har ju så många återvändare, dansare som börjat i föreningen och sedan utbildat sig inom dansen, säger verksamhetsledaren Marica Sandström Lindh. Världens lyckligaste
En av dessa återvändare är dansaren Lisa Hennix, som arbetar halvtid som danspedagog på Balettföreningen. Tillsammans med Marica Sandström Lindh har hon också skapat koreografin till Flickan med svavelstickorna som blir kronan på verket under helgens festligheter på Norrbottensteatern. - Vi ville göra något nytt, utan anknytning till det gamla och för att visa upp bredden. Föreställningen bygger på HC Andersens saga, som vi valt att tolka på nytt sätt. Ensemblen består av åtta dansare, fyra av dem är proffs och fyra är elever, säger Marica Sandström Lindh. För ljussättningen står ett annat proffs - Maria Ros Palmklint. - Det är underbart att vara här, jag känner mig mycket tacksam och stolt över det arbete ni gjort och gör. Det var med blandade känslor jag återvände, jag har längtat så. Men just nu känner jag mig som världens lyckligaste, säger Ruben Marks.
Så jobbar vi med nyheter