- Jag kände igen mina egna målningar i miljön. Det här var vad jag hade målat, utan att känna till att det såg ut så, säger Anneli Furmark.
Förtrollningen vägrade släppa taget om konstnären. Det föll sig naturligt för henne att låta den nya serieboken Jordens medelpunkt utspela sig på Island.
- Först reste jag tillbaka med familjen. När jag 2011 hade påbörjat boken åkte jag dit igen. Första tredjedelen tecknade jag på minnesbilder men sedan kände jag att jag bara måste tillbaka. Då reste jag med min man, det var på försommaren, säger Anneli Furmark, som är uppvuxen på Bergnäset i Luleå men bosatt i Umeå.
Just nu befinner hon sig i huvudstaden för releasefest på Kägelbanan och boksignering på Stockholms internationella seriefestival.
Jordens medelpunkt handlar om 16-årige Axel, hans mamma Marie och hennes pojkvän Toralf. Den sistnämnde, som är galet intresserad av forntid och vikingar, tar med sig de andra två till drömresmålet Island.
Bygger på novell
- Det handlar om utvecklingen mellan dem, det händer tråkiga saker ute i landskapet. Sista delen utspelar sig hemma i Sverige. Berättelsen är helt påhittad från början till slut. Det enda som jag inte har hittat på är Island. Det är ställen som jag har sett och ritat på plats. På så sätt är det självupplevt.
Boken är andra delen i en trilogi som skildrar människors relationer till varandra och det omgivande landskapet. Den första delen, Fiskarna i havet, släpptes 2010. Idén till Jordens medelpunkt har Anneli Furumark ruvat på länge. Grunden för berättelsen finns publicerad i novellform i Amatörernas afton från 2004.
- Det är samma upplägg som i novellen. Jag var inte färdig med den, på något sätt. Kanske behövde den mer utrymme innan jag kunde släppa taget.
Nu längtar Anneli Furmark efter att låta berättelsen möta publiken.
- Det är tufft när en bok precis är färdig och de första får läsa. Men nu har den varit klar ett tag, jag känner mig konstigt nog lugn.
Boksläppen och utställningarna gav måhända större adrenalinpåslag förr om åren. Inom serieteckning såväl som måleri har Anneli Furmark en diger katalog att luta sig mot.
Tvivel
Den konstnärliga resan påbörjades på Sunderby folkhögskola i 20-årsåldern, men tog en liten avstickare via eget och andras tvivel.
- Som liten var jag intresserad av många saker, men teckning och bilder var alltid viktigast. Det var en dröm för mig, men rätt många sa att man inte kunde försörja sig. Att bli bildlärare eller jobba med grafisk formgivning var vägarna som fanns.
Anneli Furmark började således på Konstfack, grafisk formgivning och illustration, för att den vägen försöka kommersialisera sitt kall. Det var tuff konkurrens om platserna och säkerligen höjdes ett och annat ögonbryn när hon ett år senare hoppade av utbildningen. I bröstet bultade den fria konstnärens hjärta.
- Det var inte min grej att gå där.
Det skulle dröja innan Anneli Furmark kom in på Konsthögskolan i Umeå. Under tiden gick hon andra konstutbildningar och jobbade lite varstans för att få in pengar. I dag möter hon själv elever på förberedande Umeå konstskola, där hon emellanåt leder kurser. Många drömmer om en plats på Konsthögskolan.
- Ibland säger jag till dem att jag sökte i sju års tid. En del elever tycker att det är positivt, ett bevis på att det går att komma in, medan andra blir förskräckta över att det ska ta så lång tid. Men jag känner faktiskt ingen som har sökt i så många år utan att komma in, säger Anneli Furmark.
Intresserat sig för tecknade serier har Anneli Furmark gjort ända sedan barnsben. Men det var först efter den stora serievågen på 1980-talet, då tidningen Galago satte tonen genom tecknare som Joakim Pirinen och Gunnar Lundkvist, som hon började pinka in sitt revir.
- Det var först då jag kunde komma fram till vad jag ville göra. Tidigare har jag inte tänkt på det så men det skapades nog ett hålrum. I och med att det uppstod en svacka under 1990-talet fanns kanske en liten frihet, man kunde bara köra på. Och efter 2000 kom en ny serievåg med den nya generationens tecknare.
Serier och måleri
Anneli Furmark njuter av flexibiliteten i att kunna varva serieteckning och måleri. Tidigare gjorde hon ofta skillnad på uttrycksformerna, numera tänker hon snarare tvärtom. Allt hänger samman och det ena ger näring åt det andra.
- Jag är intresserad av att göra skillnaden mindre. I Jordens medelpunkt är det landskapsmåleri, men när jag jobbade tänkte jag inte "nu gör jag serielandskapsmåleri". För mig är det här en idealisk kombination. Jag måste inte ut med en ny bok direkt, eftersom jag har andra projekt kan jag vänta. Kör jag fast kan jag alltid pyssla med något annat som kan leda mig vidare, säger hon.