"Jag kan inte längre påstå att jag inte kan något om fåglar"
När Brutus Östling började fotografera fåglar kunde han inte skilja mellan en häger och en trana. Åtta år senare rankas han som en fågelfotograf i världsklass.
FÅGLAR SOM INDIVIDER. Brutus Östling tackar sina yrkeskunskaper som förläggare för framgångarna för sina många böcker.
Foto: Håkan Gidlöw
- Ett pris är jag stolt över - jag utsågs för ett par år sedan till Nordisk naturfotograf. Det var roligt, säger Brutus Östling som i dag öppnar en utställning med sina fågelbilder på Teknikens hus. Det är hans andra i ordningen på Teknikens hus, där han för ett par år sedan visade sina pingvinbilder. Numer har han fått ihop ett ordentligt arkiv som han plockat ifrån och kompletterat med helt nytagna bilder ur den senaste boken. Han gillar inte frågan hur det kom sig att det blev just fåglar när han för drygt tio år sedan på allvar fastnade för fotografering. - Den är svår att svara på. Från allra första början var det mest en slump, det finns inget självklart svar. Dessutom är fotointresset inte nytt, som 15-åring ville jag bli sportfotograf, plåtade ganska mycket. Att alla fåglar är individer där alla är olika vet Brutus Östling vid det här laget. Som den där sparvhöken som pryder omslaget på Att överleva dagen, den är han ganska säker på att han mött tidigare i en bild som finns med på utställningen. - Då var den yngre, men jag tror bestämt att det är samma fågel. En riktig posör. Fångar individer
Eller det där kråkparet han har hemma i sin egen trädgård nere i Skåne, där den ene ägnar mycket tid åt att spegla sig i verandaglaset, medan den andra är helt ointresserad. - Kråkfåglar är mycket intelligenta, korpar använder till och med redskap. Och måsarna mobbar havsörnen, det har jag sett många gånger. Drar dem i stjärtfjädrarna, jag får för mig att de tycker att det är roligt, de kan hålla på att retas hur mycket som helst. Örnarna är duktiga jägare, men de flyger som en jumbojet, har svårt att vända snabbt. Det utnyttjar andra fåglar, bara en enda gång har jag sett en havsörn slå en mås. Bland alla lovord som ägnats Brutus Östlings bilder är möjligen just det där med att han lyckas fånga fåglarna som individer det som upprepas mest. Kattugglans blick, pingvinen som plötsligt kliar sig i huvudet, blåkråkehanen som uppvaktar sin hona med en orm. Att hans böcker blivit så omtalade kan han kanske tacka sina yrkeskunskaper för. - Jag är själv förläggare och vill göra böcker som jag själv skulle vilja läsa, säger Brutus Östling vars signum som förläggare på förlaget Symposion alltid varit att följa sin egen tanke utan att snegla på vad andra gör. Om fåglarnas sinnen
Förlaget har han fortfarande kvar tillsammans med sin sambo Christine Sejte, som sköter ruljansen nu när han gått och blivit naturfotograf på heltid. - Tidigare gav vi ut 50 böcker om året, i år bara 15. Det är svårt att nå lönsamhet i bokbranschen, säger Brutus Östling som valt sitt eget förlag för Att överleva dagen, vilket inte är någon självklarhet. Tre av hans böcker är utgivna på Norstedts. - Det finns flera orsaker till det. En är att Norstedts har en fotokunnig och duktig redaktör i Nils Degerman. Nisse är själv fotograf och han är väldigt petig, vilket är bra. Att överleva dagen handlar om fåglars sinnen och anpassningsförmåga och texten bygger på den senaste internationella forskningen. - Det är tredje boken jag gör tillsammans med Susanne Åkesson, som det är en glädje att få samarbeta med. Hon är kunnig och prestigelös och från början var det också hennes idé att vi skulle ge oss i kast med ämnet. Kalle Anka på julafton
Trots ett stort arkiv är de flesta av bilderna tagna under det senaste året. Denna gång har Brutus Östling för första gången besökt regnskogen för att ta bilder av bland annat kolibrier. - Han som tecknade Kalle Anka på julafton visste vad han gjorde. De är oerhört svårfångade, rör sig snabbt, första dagarna fick jag inte en enda skarp bild. Kolibriens vingar slår 40 - 50 vingslag i sekunden, därför måste de tanka minst var tionde minut för att fylla på sitt flygbränsle. De suger nektar från blommor, men som tur var fanns det tankstationer med sockerlösning i nationalparken, så jag insåg var jag skulle stå för att kunna fånga dem på skarpa bilder. Mycken väntan, bland annat i ett jakttält som under gynsamma omständigheter packas ihop på 40 sekunder - i värsta fall på 45 minuter - i alla möjliga väderlekar och omständigheter. Ändå fortsätter Brutus Östling med entusiasm. - Det kanske är det som är svaret på frågan varför fåglar. Jag har helt enkelt roligt!
Så jobbar vi med nyheter