Först ut var Claudia Chaseling från Tyskland som berättade om sitt måleri; hon vill skapa fysiska djup med färgerna och strävar efter att upplösa rumsliga gränser. När hon avbildar ett landskap suddar hon ut den logik och alla parametrar som håller det samman.
- Jag vill måla det som är kvar, ett slags medvetandets landskap.
Sören Hüttel från Danmark följer ett eklektiskt program, i sina installationer sammanfogar han olika former och material - och inte minst smaknivåer. Han fascineras av den smaklöshet som exempelvis frodas i Las Vegas, som återfinns i plastblommor och billiga restauranger. De ytliga egenskaperna tillmäter han ett estetiskt egenvärde. Det är en ädel form av kitsch som kallas "camp".
- Jag hatar kitsch, men jag älskar camp! utbrister han.
Vetenskaplig profil
Från Texas kommer Carol LaFayette vars konstnärskap har en rätt så vetenskaplig profil - hon samarbetar med forskare i olika försök att tränga djupare in i naturen som omger oss, eller rättare sagt ner i den: i hennes projekt Atta får man med hjälp av 3D-teknik hälsa på hos en koloni bladskärarmyror som bor i underjorden.
- Det fanns en underjordisk radar för att hitta trasiga ledningar och försvunna gravar. Men den hade aldrig tidigare använts för att undersöka myrkolonier så vi bestämde oss för att prova, säger hon.
En man som ser åt andra hållet, det vill säga uppåt, är Sai Hua Kuan från Singapore. I sina installationer och performanser utforskar han kroppens relation till rummet - som alltid är begränsat eftersom han levt hela sitt liv i Singapore där allt byggs på höjden och trängseln är enorm. Att bo på 26:e våningen i en skyskrapa har påverkat honom.
- Det är hemska ljud, säger han. Ljud färdas uppåt.