När vi når Jakob Hellman på telefonen en onsdagförmiddag i början av december befinner han sig i sitt hem i Palma.
Hur är det att vara tillbaka i rampljuset?
– Det känns oväntat bekvämt. Det mesta som händer nu är redan gjort med plattan och "Så mycket bättre", jag sitter i Palma och försöker hitta på nya grejer. Det är skönt att ha lite avstånd till det.
Har du känt dig känd under alla dessa år?
– Jag tror att jag har varit ganska närvarande på något sätt, jag har inte tänkt på det egentligen. Många som jag har träffat har känt till att jag har gjort den här gamla skivan.
– På ett sätt har jag haft det lite jobbigt för att man tror att jag ska stå till svars varför jag inte har gjort något nytt, men på ett sätt behöver jag inte hävda och positionera mig som många andra människor ägnar en stor del åt. Jag tror att jag är smart ändå, jag behöver inte försöka.
Hur har lusten till att skapa musik sett ut under de här åren?
– Jag har hela tiden behövt att kastas in i saker. Inte när jag skrev "Vara vänner" och några andra låtar, jag vet inte hur jag fick eld i baken till att göra det, men ända sen dess har jag nästan behövt vara tvungen att göra musik. När vi hade fått skivkontrakt var det bara att leverera skivan som vi ändå höll på med. Sen kände jag intuitivt att det måste göras nu. Jag är 55 år och det är liksom inget roligt skämt längre att säga att jag ska göra en platta och sen inte göra det.
Har du känt någon prestationsångest inför att leverera något nytt efter en sån här lång tid?
– Jag kände det i början av 90-talet och sen i vissa stunder, att vad fasen gör jag med livet. Jag har spelat och så men det har inte folk märkt, så man har haft trycket på sig ändå att göra något. Egentligen är pressen mindre än någonsin nu, det har gått så lång tid så. Jag vet inte varför, det bara är så.
Kan du känna att du har missat något under dessa år när du inte har gjort musik?
– Jag ångar nog att jag inte gjorde något de första åren, någon gång på 90-talet, tror jag. Men jag känner ingen ångest eller ånger över det, jag bara tror att det hade blivit lite bättre. Men och andra sidan tror jag inte att jag hade gjort något jättebra då.
– Jag känner att jag har mycket bättre fokus på vad jag vill göra nu och att jag bara kan hålla på med det. Jag behöver inte ifrågasätta längre vad det ska ha för form på min musik, jag tycker att jag har hittat det ganska bra. Sen kanske det kan ändras förstås.
Hur har det varit att släppa dina två nya singlar?
– Det är roligt att tänka på ibland, när jag tänker på låten "När jag går in någonstans och känner mig utanför" som har varit en låt som jag har haft med mig länge så kommer jag på att andra människor lyssna på den i den här tappningen. Det känns inte ångestladdat eller konstigt på något sätt utan lite skönt att bli av med den.
Är det så det känns inför den kommande plattan?
– Det känns inte så himla mycket just nu, den har legat där ganska länge. Jag tror inte att jag kommer fortsätta skriva låtar och inte ge ut dem, det känns ganska långsökt.
Det låter som en kran har öppnats för ditt musikskapande?
– Jag tror inte att det kommer jättemycket och jättefort, men jag tror att jag kommer fortsätta att skriva låtar.
Vad har du för förhoppningar med släppen?
– Jag vill att det ska bli lagom mycket uppmärksamhet så jag kan åka ut och spela. Jag vill helst inte bli kändast i Sverige, jag tycker det känns onödigt, jag behöver inte det. Jag behöver inte bli Ulf Lundell som någon slags nationalsymbol, det får någon annan göra. Men det kan man kanske inte styra över.
Hur viktig är livedelen för dig?
– Det är en stor och viktig del. Jag känner mig levande och får energi när jag får stå på scenen.
Vad har musiken för betydelse i ditt liv?
– Det är en fristad för mig. Det är både skönt som att se på teve att det tar upp hela uppmärksamheten, men det är också något som man måste använda hela sig till. Jag antar att det är det som är att vara kreativ, men att det är tänkande också.
Ditt kommande album är delvis inspelat här i Luleå, hur kommer det sig?
– Vi har en bra relation till BDpop och de hade en tillgänglig studio. Det kändes spännande att åka upp till Norrland och vara där ett litet tag. Vi har en relation till det allihopa, nästan alla i bandet har bott i Luleå eller i närheten.
Du ska åka på turné under 2021, hur känns det?
– Det känns jätteroligt och väldigt skönt. Jag tycker det är bra att ha saker på ett visst avstånd så jag kan tänka på hur jag ska göra den här turnén. Hinna skriva nya låtar som inte finns med på skivan, då blir inte turnén bara att visa upp den som då inte kommer vara sprillans ny, det blir något oväntat också.
Du tar med dig Mattias Alkberg på turnén, varför?
– Jag tycker han är bra och han gör oftast sin grej ganska avskalat och vi spelar med samma pianist. Jag var jätteglad när han tackade ja.
Det verkar finnas en röd tråd av Norrbotten hos dig ändå, trots att du inte har bott här på många år.
– Ja, jag ser gärna att det smyger in en sån röd tråd, det har jag ingenting emot.
Hur skulle du beskriva din relation till Norrbotten idag?
– Jag är fortfarande norrbottning. När jag uttalar mig så undrar jag vad de skulle tycka uppe i Vuollerim, jag har en stark relation till människorna och hela bygden.
Hur var det att komma in "Så mycket bättre" och ha den ikon-stämpeln som de andra uttrycker?
– Det var jätteroligt. Särskilt Plura, jag hade ingen aning om att han någon som helst relation till Jakob Hellmans musik. Det var speciellt.
Markus Krunegård sa att du har varit en slags förebild för honom.
– Det hörde inte jag när jag var där utan det fick jag höra på teve nu. Han är lite yngre än jag så jag vet att han har lyssnat på min musik, det är kul. Jag har nästan inte alls lyssnat på honom, länge har jag tyckt att det har varit jobbigt att lyssna på svensk musik som liknar min lite grann. Som rör sig i samma rymd, som Kent. Jag har inte lyssnat på dem heller.
Var det någon artist som du var extra nyfiken på?
– Helen Sjöholm tyckte jag var lite speciellt att träffa. Jag tycker hon är en väldigt speciell sångerska och jag såg Kristina från Duvemåla två gånger på premiären.
Det känns som om du är väldigt självklar i din person och att du verkligen är dig själv, är det viktigt för dig?
– Det är viktigt, jag tror att det är en bra grej. Det är inte helt omedvetet, det är inte så att jag inte kan spela en roll men jag är ganska dålig på det, jag är säker på att det blir sämre om jag ska försöka tänka ut någonting. Sen har det faktiskt med åldern att göra att man är, som alla de som är lite äldre, lite lugnare på något sätt. På ett plan har man sin roll orubbligt ändå.
Hellmans jul
Hur ska du fira jul i år?
– Vi ska försöka åka hem till Sverige. Inte till mina föräldrar i Falun, tyvärr känner man att man inte vågar träffa dem av corona-anledningar.
Vad vill du äta på julbordet?
– Det är rätt så vanliga grejer. Jag kommer nog vara rätt sugen på julskinka tyvärr, jag har försökt att vara vegetarian ibland men har fortfarande inte lyckats övertyga mig helt att det inte är schysst att äta kött, jag gör det ändå (skratt). Sen gillar jag traditionella grejer som jag inte ens vill ha. Som dopp i grytan som bara står där och doftar så man känner sig som ett barn, "det där äter de vuxna det är bra att det finns".
Vad önskar du dig i julklapp?
– Jag önskar mig rullskidor, jag skulle vilja träna och man kan inte åka skidor här (reds. anm i Palma). Det finns långa, väl stenlagda cykelvägar längs stränderna, det är som upplagt för att göra det men det är ingen som gör det för folk vet inte vad rullskidor är här.