- Jag älskar att experimentera, forma, skapa ... Jag tittar mycket på det jag gör, tänker och analyserar. Och ingenting går upp mot när hjärtat klappar, euforin infinner sig och jag lyckats. Den känslan unnar jag alla, säger han.
1944 föds C Göran Karlsson i Uppsala. Familjen driver ett konditori, som gått i arv i generationer.
- Pappa var äldste sonen och fick arvet på sin lott. Han avskydde sitt jobb, även om han var duktig på att baka prinsesstårtor och var den som under hela min uppväxt uppmuntrade mig att bli konstnär.
Betydelsefull far
Ja, det var pappan som anmälde C Göran Karlsson till en krokikurs. Då var han elva år och fullständigt skräckslagen när han insåg att han skulle teckna av nakna människor. Det var pappan som tog med honom på konstutställningar i Uppsala och Stockholm, köpte C Görans Karlssons första oljefärger när han fyllt tolv år och hade inga invändningar när den 18 år fyllda sonen valde att hoppa av läroverket för att bli konstnär.
- Jag blev egentligen oerhört uppmuntrad av många vuxna i min omgivning. Det var inte bara pappa, utan även mina lärare, min krokilärare ... Jag fick måla planscher i skolan, måla altartavla åt nunnorna i klostret i Uppsala och när jag började på läroverket och fick en ny teckningslärare ordnade han en utställning åt mig. En ganska egendomlig uppväxt.
Ja, det är kanske ingen överdrift att säga att C Göran Karlsson föddes till sitt yrke. För hantverket, det älskar han fortfarande.
- För mig är konst mårdhårspenslar, terpentindoft och spända linnedukar. Det är min kärlek. Jag har ganska svårt för den konceptuella konsten. Om den ska fungera ska den vara extremt intellektuell och genomtänkt. Visst, jag har blivit berörd av videokonst och installationer, men jag har sett mer av den konstarten som är helt ointressant.
C Göran Karlsson lovordar snarare det vackra, konst som skapar nya människor.
- Jag menar, när du sett på något vackert, varit med om en fantastisk upplevelse blir du lycklig och glad, en ny människa. Det är min drivkraft. Det är konst för mig.
Från realism till det abstrakta
1967 kom han in på Konstakademien i Stockholm. Ett mål han och hans två kamrater Sten Eklund och Jonas Englund hade. Då var de unga och uppfyllda av sina respektive konstnärskap. De skulle måla, skulptera, bli framgångsrika och även rika. Och visst, de lyckades ganska bra alla tre efter sina konststudier. Alla har under sina yrkesliv försörjt sig som konstnärer. I dag finns bara C Göran Karlsson kvar i livet.
- Många av mina gallerister har också gått bort eller så har de lagt ned. Därför ställer jag mest ut på museer och konsthallar nu mera.
Även hans konstnärliga uttryck bär spår av ett långt yrkesliv. En resa från naturalism och realism, via figurativa motiv till dagens abstrakta måleri. Dock alltid mycket koloristiskt.
- Ända fram till mitten på 1970-talet målade jag mycket naturalistiskt. Stora svanar, till exempel. Jag var aldrig intresserad av den motivvärld vänsterrörelsen på Konstakademien ville pracka på oss. Jag var helt ointresserad av att måla knutna nävar. Jättetrist, men jag är också en extrem individualist och vill uttrycka vad jag vill, inte vad en partibok säger. Jag har
istället sett mitt engagemang som emotionellt.
Ett engagemang han säger har vuxit sig starkare och starkare med åren, även om det är intresset för fysik, atomer och neutroner som just nu uppehåller honom.
- Många säger att jag är konkretist. Jag vill snarare kalla min konst naivistisk och geometrisk. Jag tycker att min konst har en annan barnslighet och fantasivärld än konkretisterna. Eller så vill jag bara att det ska vara så.
C Göran Karlsson har vernissage på Konsthallen i Luleå i dag.