"Jag hade låga tankar om mig själv"
Asha Ali har ägnat hela förmiddagen åt att repa inför de kommande spelningarna (bland annat på Kulturens hus i Luleå den 23 oktober) när jag ringer upp henne. – Det är så man skulle vilja inleda varje dag – att spela musik i några timmar, säger Asha Ali.
Foto:
– Det är som att spela en roll när jag sjunger eftersom jag kommit igenom den där livskrisen som jag upplevde när jag gjorde skivan, säger hon.
Krisen i fråga är en separation från en man som Asha Ali levde med, och som är pappa till hennes son.
Det blev lättare att hantera känslorna när hon kunde sjunga ut.
Bitterhet
Var du någonsin rädd för att bitterheten skulle fastna på skivan?
– Det hade varit så om jag inte hade tagit i sorgen på en gång. Man kan ju se på en separation ur olika perspektiv. Det gör otroligt ont när man försöker se sig själv utifrån. Jag inser att jag inte är så lätt att leva med, trots allt. Men ingen människa är genomlätt att leva med, säger hon.
Efter en separation kan det vara lockande att göra en skiva eller varför inte skriva en roman som hänger ut sin före detta, likt Meryl Streeps rollfigur gör i Woody Allens Manhattan. Men det ville inte Asha Ali göra.
– We both fucked it up. Att göra en skiva om separationen är min väg, min process. Han får väldigt gärna lyssna och komma med idéer. You bastard! Nej, jag bara skojar, skrattar hon.
Hon förklarar att mannen i fråga inte är vem som helst eftersom det är pappan till hennes son.
– Och jag känner stor respekt för honom just därför, säger hon.
Skivan Hurricane är ett sätt för Asha att reda ut sina egna demoner för att kunna gå vidare med sitt liv. Hon hoppas att den musikaliska processen ska hjälpa henne att fungera i framtida relationer.
– Egentligen har hela den här processen väldigt lite att göra med mitt ex, säger hon.
– Jag måste lära mig att förstå varför jag gör som jag gör i relationer. Det finns mönster av dålig kommunikation som jag måste lära mig att handskas med, fortsätter hon.
Att sticka ut
När Asha Ali och jag tömt ut samtalsämnet ”separation” går samtalet spontant in på att vara annorlunda och att sticka ut.
– När jag var yngre så var det jätteförvirrande att ha invandrarbakgrund. Kvinnorna i min omgivning skulle vara på ett visst sätt, säger hon.
– När jag gick ut hamnade jag i en värld som var annorlunda om man jämför med den i min familj, fortsätter hon.
Kontraster
Hennes uppväxt har därmed präglats av extrema kontraster. Hon flyttade hemifrån när hon var 19 år och då började frigörelsen från vissa krav (strikt klädkod, exempelvis) som ställdes.
– Till en början upplevde jag att jag inte hade något självvärde. Jag hade väldigt låga tankar om mig själv, säger hon.
Men självkänslan ökade, till stor del tack vare musiken.
– Jag kunde lyckligtvis slå mig fri utan att råka illa ut eftersom min familj inte är sådan.
Då talar du om hedersrelaterat förtryck?
– Absolut. Politiker kan säga att man är svensk för att man bor i Sverige och kan göra som man vill. Men när man går hem så får man höra ”du är inte svensk, du bor i Sverige – men du får inte göra som du vill”, förklarar hon.
Asha Ali närmar sig 30, och känner att hon lever i harmoni med sin familj:
– För någon som kommer från Etiopien och säger att hon inte är muslim, oj, det får man bara inte. Men jag sätter gränser och säger att jag är den jag är, säger hon.
Den nya skivan Hurricane är producerad av Existensminimum. Ali är ursprungligen från Etiopien. När hon var nio flyttade familjen till Sverige. Hon bor nu i Stockholm.
Så jobbar vi med nyheter