"Jag är hårdast"

800 essäer och krönikor. Ett 30-tal böcker. Stjärnorna på slottet, Let´s dance, Skavlan, På spåret och Melodifestivalen. Bland mycket annat. Dessutom ett Augustpris och ett utnämnande som den författare vars språk utvecklat det svenska ditot allra mest.
Ja, jag försöker inte stila med mina Ranelid-kunskaper. Det är bara delar av den info jag matas med under de första tio minuterna av vårt samtal. Han pratar visserligen snabbt herr Ranelid, och svingar sig som i en lian mellan ämnena. Ständigt återkommande till fotbollen (ja, han har spelat), till siffrorna (ja, han är även matematiker) och såklart språket. Till Stadsbiblioteket i Luleå är han inbjuden som ”vältalig förespråkare av berättandet”, då Norrbotten firar sitt numera gemensamma bokbestånd.
– Jag gör alltid mitt bästa för att prioritera biblioteken. Jag har tackat nej till Robinson, Carina Berg och Ipren-mannen. Men jag har aldrig tackat nej till ett bibliotek, säger Björn Ranelid. 
Om bara någon timme ska han klippa band med Karl Petersen. Faktum är att han säger sig vara den författare som gjort allra flest framträdanden i hela Sverige. Och han säger sig trivas. Där, framför publiken – eller i synk med dem – menar han att vi egentligen blir till. I ögonen på andra.
Han svingar sig iväg i ett snårigt resonemang om subjektets överdrivna betydelse men saktar snart ned farten och hoppar av framför Globen och Melodifestivalen.
– Ett av skälen till varför jag ställde upp i Melodifestivalen var för att få ut min text. Flera miljoner har hört min text i Mirakel. Kan du citera åtta rader ur Stieg Larssons bok? Nej. Men du kan Mirakel va?
Han börjar läsa upp texten och jag lyssnar. Aningen obekväm. Det är lite skillnad att få låten serverad så här – med bara en skål chokladpraliner i papper mellan oss. Med lysrör i taket och ingenstans att fästa blicken. Förutom på författaren själv då. Jag låtsas anteckna texten, även fast det såklart är lättare att googla den i efterhand. Och det där med att avstå mannens säd i 60 år, ja, det kan vi ju faktiskt vid det här laget.  
Det där du säger i låten, att kvinnan är första könet – vad menar du med det?
– Simone de Beauvoir skrev att kvinnan var andra könet. Jag säger att kvinnan är det första. I dessa tider med insemination och så vidare. Jag säger ingenting om det. Men vi får inte glömma att kvinnan bär framtiden inom sig.
Jag fattar ingenting men blir avbruten när han plötsligt säger att han inte kunde jobba på åtta dagar efter att ha läst om gruppvåldtäkten i Indien.
– Jag skäms som man när jag hör sådant där. Jag är tveksam om man ska förlåta en våldtäkt någonsin. Jag är hårdast i Sverige i de här frågorna. Hårdare än feministerna.
Så du är inte feminist?
– Klart jag är. Jag är hårdare än feministerna.
I sitt senaste projekt hjälpte Björn Ranelid Svenska Afghanistankommittén att samla in pengar till de afghanska flickorna och deras chans till skolgång. Under två veckor tog han emot ord från svenska folket via sms. Ord som han skapade berättelser av och ord som i grupp om tio ger ett helt års skolgång för en elev.
– Men sådant är inte kvällstidningarna intresserade att skriva om. Och som författare får man inte säga vad man gjort, som en idrottsman. Det är fult. Där stör jag. Men jag ser det som en av mina uppgifter, att bryta barriären mellan finkulturen och det folkliga.
Och han återkommer till en siffra. En exakt siffra på antalet Facebookfans han har. I ett tafatt försök att få lianen att pendla lite långsammare, konstaterar jag högt att han måste vara väldigt förtjust i siffror.
– Ja, jag är ju matematiker! säger han och brister ut i skratt.
– Jag har så roligt, så roligt nu. Du kan inte förstå.
Och så fortsätter han skratta. Jag hinner tänka både en och två gånger att det är mig han skrattar åt. Hur kan jag missa att han också är matematiker? Och före detta fotbollsspelare för den delen. Första – och enda – gången han spelade en A-lagsmatch var här, i Luleå. Året var 1971 och Björn Ranelids Malmö FF mötte IFK, i Svenska cupen. Men nu är det löpning som gäller. Och mest för att det underlättar skrivandet. Just nu jobbar han på sin 31:a bok. Eller ja, även till den 32:a har det såtts ett frö.
– För tretton dagar sedan hörde en kvinna av sig som vill att jag berättar en historia som aldrig tidigare berättats i Sverige. I slutet av det här året får ni veta, säger Björn Ranelid och spänner ögonen i mig.
– Mitt huvud är som en kokande gryta. Du skulle bara veta. Hade du känt mig så hade ditt hår stått rakt upp i taket.
Tja, hade han känt mig så hade han vetat att det precis är så det brukar vara.