"Jag är för liberal för Sverige"

I förra veckan debuterade Johan Staël von Holstein som styrelsemedlem i Kulturrådet. En institution som förmedlar 1,9 miljarder kronor årligen i statligt kulturstöd och omsätter den svenska kulturpolitiken. Under sitt debutmöte ställde han många frågor och gjorde en reservation, mot fortsatt produktionsbidrag till kulturtidskriften Mana. Efteråt ringde kulturministerns pressekretarerare Marcus Hartmann till Kulturrådet för att höra hur han skött sig. - Det hade varit helt vansinnigt om han inte gjort det. Det där är egentligen ett bevis för den politik som jag vill ha. De ska kolla om jag gör ett bra jobb eller inte, de ska ju ändå betala min lön och de har bett mig sitta där, säger Johan Staël von Holstein. "En krigsförklaring"
Utnämningen av honom väckte bestörtning på kultursidorna. "En krigsförklaring" att utse en person som så tydligt visar att han drivs av okunnighet och rent hat, skrev exempelvis John Swedenmark, kulturredaktör på LO-tidningen, efter att ha läst Johan Staël von Holsteins polemik mot Maria Küchen på nättidningen Sourze. I efterhand har kulturministern beklagat att det stora medieintresset gällt en enskild ledamot i stället för den nya styrelsen som helhet. Valet av von Holstein motiveras med att Adelsohn Liljeroth - och regeringen - vill få in "en ökad dynamik och mångfald inom kulturpolitiken", dessutom entreprenörens perspektiv. Han ses som "en stark person som väcker debatt". Vilken form av kultur tycker du ska få statligt stöd? - Jag sitter inte i styrelsen för att driva igenom min politik. Säg att jag skulle gilla serier, då kan jag inte säga att det är serieteckningskulturen vi ska satsa på, det är inte så det fungerar. Däremot godkände han - liksom överiga styrelsemedlemmar - på det senaste mötet statligt stöd för 740 miljoner kronor till landets musik- och sceninstitutioner. - Det finns flera anledningar, en är att många bidrag är riktiga men framför allt kommer man inte in på sitt första möte och skriker att allt är fel. Johan Staël von Holstein efterlyser en utvärdering av exakt vad och hur mycket Sverige har fått för sin statliga kulturpolitik, och undrar varför inte Sverige finns bland världens tio mest högstående och respekterade kulturnationer i dag? Han nämner van Gogh som exempel på en konstnär vars verk staten (den holländska) nu räknar hem enorma ekonomiska vinster på trots att han knappast fick något statligt stöd. Men var det rätt att van Gogh levde i misär? - Ändå målade han så vackert. Jag vill bo i Florida och måla två timmer om dagen, det är ingen jäkel som ger mig bidrag för det. Det ska inte vara ett självändamål att leva på bidrag för att man hävdar att man är konstnär.