"Jag är en riktig loner"

Om man går in på Facebook och klickar på Anna Ternheim står det ”Anna har inga vänner” (om det nu är den riktiga Ternheim).
- Jag är en loner. Ja, det är jag fan, säger hon.
Bläddrar man vidare hittar man snart gruppen ”Vi som skulle byta läggning för att få va ihop med Anna Ternheim”.
Den ensamhet som Anna lever i under perioder är i allra högsta grad självvald. Det är ofta då skapandeprocessen är igång och hennes låtar föds, förklarar hon. 
- Alla som håller på med det här säger att de har en introvert skrivandeprocess, sedan är man utåtriktad när man möter publiken. De kan också berätta om det extremt höga självförtroendet som kan förvandlas till en rädsla över att man inte kan sjunga en ton, säger hon.
Anna Ternheim försöker göra sitt bästa för att jämna ut de där topparna och dalarna.
Men hon konstaterar att skrivprocessen går som smidigast när hon inte mår prima.
- Inspirationen är direkt kopplad till måendet. Inte nödvändigtvis välmåendet, säger hon.
Tappa fotfästet
En skapande människa kan också lätt tappa fotfästet. Därför kommer turnerandet in som ett värdefullt element som placerar Anna Ternheims fötter stadigt på jorden.
- Det kommer publik som köper biljetter, det känns på riktigt. Man känner att man når fram med det man håller på med. Allt det där växer ur en känsla, tanke eller låt. Den där världen som låten kommer ifrån går inte att ta på. Den är inte konkret. Sammanhang saknas och fantasin kan börja spinna, säger hon.
När hon turnerar har hon ständigt människor omkring sig. I  den trånga bussen är det inte möjligt att isolera sig som under perioderna då hon skapar. Men det är okej.
- Det finns något rofyllt i att turnera. Det är som när man var liten och fick följa med vuxna på fest och kunde sova i rummet intill när de åt middag. Det kändes som att man fortfarande var med trots att man låg i ett annat rum under ett varmt täcke, säger hon.
Kan forma sitt liv i New York
En av världens största städer, New York, kanske inte är det första stället som skulle locka en ensamvarg.
Ändå har Anna flyttat dit.Inledningsvis för att hennes skiva (en platta bestående av låtar från hennes två första skivor) skulle släppas i USA. Många kanske får för sig att Ternheim hamnat i ett konstnärligt sällskap med andra namnkunniga artister. Men riktigt så är det inte, intygar hon.
- Det är en felaktig bild som målats upp utifrån. Det är bara konstigt. Men New York är en stad med ett rikt musikliv där man kan hitta allt. Och kan välja precis vilket liv du än vill leva. 
Anna Ternheim har inget intresse av att dela med sig av privata detaljer till det offentliga. Men hon inser att hon har redogjort för sitt känsloliv på sina skivor Somebody Outside, Separation Road och Leaving on a Mayday.
- För att man gör musik har jag ingen skyldighet att dela med mig av någonting annat. Vad jag äter till frukost har inget med min musik att göra. Jag ger ut mycket av mig själv redan nu i min musik. Men det finns sidor av mig som jag inte vill blotta, säger hon.
Därför kan det vara passande för henne att bo i New York. Där kan man titta på and­ra i stället för att själv bli betraktad.
- Jag mår väldigt bra där. Men jag vet inte hur länge jag blir kvar, säger hon.
Anpassar sig lätt
Hon kan tänka sig att leva sitt liv på många olika platser, hon är anpassningsbar. Vilket är ett måste för en person som reser så mycket som hon gör.
- Det är en överlevnadsinstinkt. Just nu får jag anpassa mig till den här turnébussen, säger hon.
Anna Ternheim är briljant på att dela med sig av sitt känsloliv utan att gå in i detaljer. Det visar hon gång på gång med sin musik.