Islossning för dansen i norr

- Ändå var det inte direkt under stenåldern, men väldigt mycket har faktiskt hänt sedan dess, säger Maria Rydén som efter att hon firat Dans i Nords 10-årsjubileum i helgen snart sätter punkt för sitt långa engagemang i Norrbotten. Utbildad dansare och pedagog övertalades hon av en tjänsteman på Statens kulturråd att söka jobbet som danskonsulent i Norrbotten. Egentligen hade hon tänkt sig ett år i Portugal, men efter tre månader söderöver tyckte hon det blev för tråkigt. Dans vart fjärde år
I stället styrde hon färden norrut där hon fick ett tillfälligt kontor på Norrbottensmusiken, där det också till att börja med fanns plats för en säng. - Jag är uppväxt i Skellefteå och hade bland annat varit och dansat i Kalix i samband med invigningen av Folkets hus, men för mig var Norrbotten något helt nytt, berättar Maria Rydén, som genast satte igång att resa runt i länets alla kommuner för att inventera dansaktiviteterna. Vid 1990-talets början hette de största aktörerna Luleå Rytmik- och balettförening och Svenska ungdomsringen för bygdekultur. I Luleå fanns också ett par privata dansskolor och i Kiruna en kommunal dansverksamhet i badhusets källare och Tomas Olofsson som undervisade i folkdans ute i skolorna. Närmare kusten gjorde Kajsa Olsson, Hans Eriksson och Christer Wallin samma sak och i Kalix bedrev man en försöksverksamhet med en danspedagog på kulturskolan. - I genomsnitt gavs det en professionell dansföreställning på de olika scenerna vart fjärde år på den tiden. Undantaget var Kiruna - dit kom Cullbergbaletten med sina föreställningar varje år. Som danskonsulent satte Maria Rydén igång ett främjararbete som nästan 20 år senare har resulterat i en dansmiljö med utbildningar både på högstadienivå, gymnasienivå och högskolenivå, flera hundra professionella dansföreställningar, varav ett 30-tal regionalt producerade, massor av pedagogiska projekt ute i skolor, en omfattande kursverksamhet och nationella och internationella uppdrag. - I Norrbotten fanns och finns inte så många etablissemangskoder som ska uppfyllas, utan saker och ting kan göras på det sätt som lämpar sig bäst. Dessutom har vi haft fördelen att få arbeta under ett par årtionden när samhället satsat på dansområdet, både lokalt, regionalt och nationellt, säger Maria Rydén, som efter några år som danskonsulent kom att arbeta med inriktning på Barentsområdet som en del i ett stort nätverksbyggande. Startade resurscentrum
Steg för steg byggdes Norrbottens dansmiljö. En av grundstenarna i bygget blev den kommunala dansverksamheten som inleddes gemensamt av fem kommuner. På den tiden fanns inga statliga medel som kunde användas till barn och ungdomars eget skapande arbete och dessutom var det ont om danspedagoger som var villiga att flytta norrut. Lösningen blev en gemensam finansiering, där också staten efter många uppvaktningar bidrog, och en inbjudande arbetsmiljö där danslärarna ingick i ett kollegium, fick fortbildning och möjligheter att delta i olika dansprojekt. Ett annat viktigt steg var en turné med Svenska balettskolans avgångsklasser i Norrbotten, vilket i sin tur ledde till att skolan så småningom startade en filial i Piteå. När Piteå kommun och Norrbottens läns landsting för tio år sedan tillsammans startade Dans i Nord, ett regionalt dans- och resurs-centrum, blev Maria Rydén verksamhetschef. - Då hade verksamheten vuxit så mycket att det inte längre räckte med en danskonsulent. Vi behövde en större bas, säger Maria Rydén. Femton dansare
I dag delar åtta personer på 5,6 tjänster på Dans i Nord som har sina lokaler på Studio Acusticum i Piteå, men verksamhet i hela Norrbotten. Två av dessa tjänster ingår i det nystartade och fristående projektet Danspoolen som riktar in sig mot näringslivet i ett försök att bredda marknaden för danskonst och performance. Projektet innebär bland annat att 15 dans- och rörelsekonstnärer får ekonomiska möjligheter att skapa en repertoar med olika verk som kan erbjudas till näringslivet. Det årliga anslaget till Dans i Nord från Piteå kommun och landstinget uppgår till knappt 1,8 miljoner kronor, men budgeten är betydligt högre. - Den brukar ligga på mellan 5 och 10 miljoner kronor per år och därför måste vi alltid vara "på", hitta samarbetsformer och söka pengar från olika fonder. Vi har lyckats få ganska stora summor både från stat och EU genom åren. Danspoolen till exempel, delfinansieras av EU, säger Maria Rydén. Räckte upp handen
I landstingets kulturplan, som nyligen lämnades in till Kulturrådet, finns en uttrycklig målsättning att göra Dans i Nord till en institution som därmed skulle kunna ingå i den så kallade kultursamverkansmodellen. - På sätt och vis är vi redan en institution, men inte på det där traditionella sättet, med flera fast anställda och en egen scen. Våra scener finns i hela Norrbotten och varje år har vi haft närmare hundra anställda - koreografer, dansare, pedagoger - på kortare och längre tid. Nu resonerar huvudmännen kring nästa steg och kanske är det så att det på sikt också behövs en fysisk plats för utvecklingen av danskonsten i Norrbotten, men det återstår att se. När jag började arbeta här fick jag alltid räcka upp handen och säga "och så var det dansen", som en påminnelse till politiker och andra beslutsfattare. Så är det inte längre, säger Maria Rydén som väljer att sluta när det rullar på som bäst. - Någon gång ska man sluta och nu är det en bra tidpunkt för det eftersom det finns ett engagemang som sträcker sig långt. Jag har ofta tänkt på det här arbetet som årstider. Ibland har det varit sommar, varmt och fint - allt har gått lätt. Sen har det varit kampfyllda perioder med kyla och motvind. Och så plötslig islossning, där allt bara löser sig till det bästa. Just nu känns det som islossning.

Islossning för dansen i norr

En telefonkatalog och en telefon kopplad till ett jack i väggen. Det blev de viktigaste verktygen när landets allra första danskonsulent kom till Norrbotten för att sätt igång arbetet med att bygga upp en dansmiljö 1992.