- Kontaktannons 2000-tal och handlösa funderingar handlar om längtan, säger hon.
Det är så den heter, novellen som Isa Chen i panik skickade in till Lilla Augustpriset. 18-åringen från Luleå har skrivit så länge hon kan minnas. I sin egen dagbok, men också i novellform. Hon berättar att det är som en reflex, lika naturligt som att äta eller sova. Att dela med sig av sina alster? Inte lika naturligt.
- Jag tränar på att lämna ut mig själv i skrift. Jag såg affischen i skolan och tänkte att jag kunde skriva något, och sedan bestämma om jag ville skicka in det. Två dagar innan novellen skulle vara postad bestämde jag i ren panik för att bara göra det. "Tänk inte så mycket, skicka bara in", sade jag till mig själv. Det tillhör inte det vanliga att jag låter någon annan läsa.
En andningspaus
I Kontaktannons 2000-tal och handlösa funderingar får läsaren i dagboksform ta del av längtan efter kärlek och tvåsamhet.
- En del av mig finns i varje känsla. Sedan utvecklas känslorna till tankar och funderingar som gör att jag även reflekterar runt världen omkring mig. Man kan ta längtan efter tvåsamhet ännu djupare - längtan efter att få bli sedd.
Isa Chen ser skrivandet som en chans till en andningspaus. Hon har ofta flera projekt på gång samtidigt. Anteckningar i mobiltelefonen och otaliga dokument på datorn kan ligga uppe samtidigt.
- Haha ja, jag hoppar mellan olika saker. Det ligger bitar av mitt skrivande överallt. Orden och tankarna kan komma när som helst.
Där ord blir handling
Orden och tankarna. Isa Chen sätter ofta vardagsbekymmer på pränt. Vardagsrealism som hon kallar det.
- Det är viktigt att skriva om sådant man vanligtvis inte vågar skriva om. Till exempel att man inte orkar med vissa saker, det kan anses som fult, att man ger upp. Jag tycker att det är mänskligt och jag försöker vara rak och kompromisslös när jag skriver. Våga det.
I juryns motivering nämns att Isa Chen har en "kaxig ton".
- Mamma tyckte att jag svor lite väl mycket i novellen, haha. Jag tycker att det är viktigt att blanda humor med kaxighet. Att inte vika ner sig.
Nej, hade Isa Chen duckat för Lilla Augustpriset hade det där härliga samtalet aldrig kommit.
- Jag satt på bussen två dagar innan de nominerade skulle offentliggöras. Då fick jag samtalet. Jag var i extas, jätteglad.
Isa Chen ser nomineringen som en vinst. Hennes tanke med att lägga novellen på brevlådan har aldrig varit att stå högst på prispallen. 15.000 kronor rikare.
- Klart det vore jätteroligt att vinna hela grejen. Men jag vill nå ut till fler människor. Lämna något som får gro vidare, till exakt vad vet jag inte. Kanske att läsarna börjar ifrågasätta något, fundera på varför livet är som det är, varför normerna är som de är. Jag vill nå stadiet där ord kan bli mer än ord, ett förhållningssätt eller en handling.
Lämna ett avtryck
Den där andningspausen Isa Chen pratar om, gör att skrivandet också kan ligga på is ett tag.
- Ibland skriver jag varje dag under en period och sedan kan det gå en tid när jag inte skriver alls. Det är som att jag blir inspirerad när någonting skaver inom mig, då måste jag gå in i min fristad och skriva om det.
Det ska vara kravlöst, utan press. Det är också anledningen till att hon inte ramlat in i bloggvärlden.
- Förvisso skriver jag för att jag vill lämna ett avtryck. Men för att en blogg ska bli framgångsrik krävs att man publicerar flera inlägg per dag, att det är ett konstant flow. Det förknippar jag med press och det är precis det jag inte vill att skrivandet ska vara för mig. Jag måste få tid att strukturera mina tankar.
21 november utses vinnaren av de sex bidragen. Då är det dags för den årliga stora Augustgalan i Stockholm. På plats är givetvis Isa Chen med familj.