Intressant när kraften tillförs

Rummen på Galleri Skåda är fyllda av Angelika Lanttos ofta barbenta, långbenta och något manieristiska flickor. I bild efter bild står de i målningens utkant liksom orörliga, stelnade i steget - ibland anas uppdragna axlar. Och aldrig syns ett tydligt drag då de antingen är bortvända eller skymda av ett slags dis. Flickorna finns i många miljöer: på turskidor i fjällen, i trädgårdar, på en strand men lika gärna är de placerade vid ett fiktivt tomrum. Alla väntar de på något. Det har vi också kunnat se förr i Lanttos utställning på Konstgillet i Boden för två år sedan eller mer nyligt på Landstingshuset i Luleå. I hennes nuvarande utställning utkristalliserar sig dock två riktningar. Dels kan gestalten vara placerad i en realistisk miljö, dels i en fiktiv. Den senare är antingen romantisk, med frodig växtlighet och softade ljus, eller drömd där rymden är fond. Att utställningen då samtidigt är ojämn känns förvånade. Det gäller både tekniken - och då särskilt i fråga om färgbehandlingen där framför allt de kraftigt gröna och blå nyanserna inte förmår att uttrycka annat än sig själva - och innehållet. De romantiska bilderna blir lätt insmickrande och snabbt tråkiga medan det upprepade motivet Flickan faktiskt kan bli lite sömnigt. Ändå anser jag att det finns något intressant hos Lantto. Det uppstår genom de bilder hon tillför kraft. På Skåda, fler finns att se på hennes webbsajt, särskilt i Den ljusnande framtid. Det är ett verk där de milda atmosfärerna fått vika för en djup röd fond. Motivet är en docka, eller ett litet barn med runda lemmar, som sitter i en obekväm ställning med nedhukat huvud, och är duschad av ett kraftigt vitt ljus. Den väcker både obehag och nyfikenhet. Andra verk som utmanar Lanttos huvudtema är Slick, en mer vanlig Flick-bild men där tungan är något helt annat än en behaglig rosa spets, den roliga Laddat möte där håret står på ända hos två flickor och Flyglektion. Den senare är ett tvetydigt verk där vi möts av ett vitt, kritigt, diffust rum. I det kommer en kattgestalt in från höger medan en vuxen person snurrar en bebis i luften i bildens vänster. Det är i brytet mellan dem och motivet med de väntande flickorna som något kommer att hända om Angelika Lantto, kvällsutbildad i lokala målarskolor, inte nöjer sig utan går vidare i sitt måleri: utvecklar sin teknik och fortsätter undersöka de hemligheter hon ännu bara skrapar på. Just det som gör bildvärldar intressanta att återvända till.