Det är emellertid inte bara kommunikationerna som har ändrats, globaliseringen har även inneburit stora strukturella förändringar. Ekonomier har förändrats och förskjutits. Stormakten USA har blivit världens största låntagare medan Kina har blivit den största investeraren och långivaren. Många arbetsintensiva verksamheter har lagts ut på entreprenad till asiatiska låglöneländer.
Exempelvis har en stor del av världens textilindustri hamnat i Kina. Mycket av jordens kläder kommer därifrån och exporteras över hela världen. Plaggens varumärken sys på efter beställarnas behov av varumärkesidentitet och är egentligen utbytbara. Det finns också en rundgång i den globala handeln med textilier. Det som man inte lyckas sälja i västvärlden packas ihop och exporteras till olika u-länder. Textilier som folk i väst har klätt sig i men tröttnat på hamnar i en annan rundgång i en global secondhandmarknad.
Detta är lite om bakgrunden till Petter Hellsings utställning Urban Weft som handlar om den globala byn eller staden, en ort som har mer än lokal utsträckning. Anförvanter och vänner kan vara spridda över hela klotet, så ock intressegemenskaper, affärskontakter och marknader.
Det urbant sammanvävda ger han gestalt åt i ett slags modellartat stadslandskap uppbyggt i konsthall 2 av diverse rätt grovt hopfogat byggmaterial. Fasaderna är täckta av polstrade textilier som fyndats på Myrorna. Textilier som alla bär på en historia.
Dessa material har han kombinerat med jacquardvävda svartvita fotografier och mönster tagna från världens alla hörn. På väggarna hänger liknande textila polstrade bilder med former som murade förband. Vissa fogar mellan de rektangulära formerna består av textfragment och textila varumärken. Texterna kommer från dikten Non serviam av Gunnar Ekelöf. Dikten som refererar till temat för utställningen och lyder i sin början:
Jag är en främling i detta land.
Men detta land är ingen främling i mig!
Jag är inte hemma i detta land
men detta land beter sig som hemma i mig!
Dessa textrader har Hellsing kört genom Googles översättningsprogram från språk till språk. Det blir som med viskleken där språkets syntagmbildning går förlorad och budskapet förvanskas från person till person för att till slut bli helt obegripligt. En del av dessa obegripliga översättningar blir dekorativa fogar i Hellsings bildelement. Identiteter och språk fragmentiseras och den djupare förståelsen och identifikationen förflackas. Globaliseringen är en företeelse med kulturimperialistiska förtecken.
Alla dricker Coca-cola och lyssnar på samma musik, googlar på sina datorer, går omkring i likadana kläder, använder samma appar i telefonerna, ser på samma filmer. Vi lever i en värld som vidgas men priset är likriktning och förytligande.
Jag kan tycka att den diskussionen är intressant och i hög grad angelägen men jag känner mig kluven inför Hellsings gestaltning av detta. Jag tycker utställningen blir rörig i överkant. Man kan invända att världen i sig är rörig. Visst kan jag hålla med om det, men vem svävar i okunnighet om detta? Problematiken känns, visuellt gestaltat, tillkrånglad och väl så svepande. Bildmontaget Horisont däremot preciserar och åskådliggör i sin enkelhet den globala byn/staden och vår gemensamma verklighet på ett enkelt och kongenialt sätt. Det bildmontaget sammanfattar egentligen hela utställningen.