Det är lugnt på Ebeneser, precis som det brukar vara. Folk sätter sig tillrätta i lokalens stolar, det ser ut att bli fyllt till dryga hälften. Utan att någon märker det kliver Kajsa Grytt in i ljuset på scenen med självsäker lättsamhet och tar på sig sin Springsteengula Telecaster. <BR>Hon är ensam ikväll, David Giese som skulle ha spelat på synthar och skivspelare hade sitt eget 30-årskalas att besöka och kunde inte medverka. Men det gör ingenting, det kanske till och med var bra. <BR>Intimitet, integritet och närhet är tre stående epitet som tillhör Kajsa Grytt och dessa blir så mycket mer påtagliga när hon står på scenen ensam. Fast eftersom jag inte sett henne spela ackompanjerad av David borde jag nog inte uttala mig om det.<BR>Konserten inleds lugnt med Farlig liten jävul från årets kritikerrosade comebackskiva Är vi på väg hem? Resten fortsätter också i ett lugnt tempo, repertoaren består av blandat material från hela hennes karriär. Lite från hennes tidiga 1980-tal i Tant Strul, lite från hennes sena i Kajsa & Malena och såklart en del från de senaste soloskivorna.<BR>Texterna blir intensiva i sällskap med den ensamma gitarren vilket främst beror på det sätt hon sjunger. <BR>Vartannat ord glider över i falsettoner som hon prickar säkrare än vad Clintan prickar onda cowboys. Det är mycket vackert.<BR>De svenska texterna pendlar mellan att vara sensuella, snudd på grova eller bara poetiska verklighetsskildringar. Det märks att hon härstammar från tidigare decenniers Sverige där budskap som progg, politik och frihet var viktiga.<BR>Kajsa är verkligen vass, både i sin musik och i sin person. Snacket mellan låtarna är avslappnat roligt och att hon är 42 år märks inte alls, hon skulle lika gärna ha varit 20. Det enda som vittnar till åldern är erfarenheten som hon besitter till skillnad mot 20-åringen.<BR>Och den hjälper henne att få oss i publiken att ingå i en gemenskap med henne. En avslappnad och enkel sådan, Kajsa släpper in oss alla till hennes värld och det blir både blommor och extra nummer efteråt.<BR>Jag tror det var en till stora delar begeistrad eller åtminstone redigt nöjd publik som lämnar lokalen dryga timmen efter start. Så kände i alla falla jag.<BR>
