Onödigt trasslig titel (ingen vet riktigt hur den ska uttalas) på en film som lika gärna hade kunnat få heta Smitta i Sverige.
Men oavsett detta så är det en bra film. Faktiskt rent av en intensivt dynamisk film och den första halvtimmen av den kommer faktiskt att skrämma skiten ur er (glöm helt bort de likaledes aktuella Paranormal Activity 3 och Fright Night - det här är "The Real McCoy" och den är inte belastad med något töntigt 3 D-fjant heller).
Och sådana filmer som denna är det ju inte direkt trängsel av på biorepertoaren för närvarande. Ögonbrynen hissas upp till hittills okända höjder när något som inte är trivial-banalt och barnsligt puerilt någon enstaka gång överraskar och uppenbarar sig.
Men här har vi då en film som skiljer den sedvanliga brigaden av colakolkare och popcornfrossare från dem med ett genuint film-intresse. Ni bör intressera er för den.
Regissören Steven Soderbergh är en jack of all trades som klarar av att arbeta inom olika genrer och vars slutliga resultat mera än enbart ofta blir helt utmärkta. Soderbergh har hittills svarat för knäckande bra filmdramatik som knarkthrillern Traffic, två spelfilmer om revolutionären Che Guevara, dramat Erin Brockovich + The Limey och Out of Sight. Samt även klirrande kommersiella kassakossor som Ocean’s Eleven, med efterföljarna Twelve och Thirteen.
Han är en skådespelarnas regissör som alltid är väldigt omsorgsfull i sitt arbete. Mycket respekterad också.
I Contagious skildrar han inledningsvis hur en okänd och enormt smittsam virussjukdom mycket snabbt och allt mera gradvis etablerar sig världen över. Världens auktoriteter på området står maktlösa och förvirrade. De förstår helt enkelt inte vad de har att kämpa emot. Och kan därmed inte heller få fram något vaccin. Dödssiffrorna bara stiger. Alarmerande snabbt.
Spanska sjukan från 1918 är den närmaste motsvarigheten till digerdöden i modern tid. Den svepte över världen efter första världskrigets slut och det beräknas att en procent av världens befolkning eliminerades. En ohygglig siffra.
Soderbergh koncentrerar sig på några få kärnpersoner, som får representera hela befolkningen. Alla är lika trovärdigt skildrade och de inkluderar bland andra Matt Damon, som en man som obevekligt förlorar sina närmaste; Kate Winslet, som en högt uppsatt smittskyddsläkare; Jude Law, som en bloggare som anar en från högsta ort administrerad konspiration samt Laurence Fishburne och Marion Cotillard, som ett par andra läkare.
Filmens allmänna ton är saklig och närmast dokumentär. Efter den stenhårda inledningen följer en nedtoning där man söker efter orsakerna till viruset och sedan, en tyvärr ganska tafatt final.
Men innan dess har man alltså fått följa med på en riktigt rejält dramatisk resa.
Gör det ni också!