Att vara kär är som att kunna flyga! Att ropa FUCK OFF åt hela jävla ångestcentrum, säger Anders. Nej, tänker Silja, att vara kär är som att få en kniv i hjärtat. Anders och Silja, fjorton och femton, har följts åt sedan ettan och alltid anförtrott varandra allt. Anders, punkare med författardrömmar, bor med en alkoholiserad och ledsen mamma. Silja bor med ensamstående finsk mamma, är mönsterelev, saknar sin pappa och är hemligt kär i Anders. Men Anders är kär i Sanna, den nya tjejen på skolan, och han förstår inte varför Silja förändras, varför det inte längre är möjligt att anförtro henne också Sanna. Ingrid Olsson skriver imponerande bra om hur svårt det är att vara ung när alla känslor ligger på topp. Det är just känslointensiteten i Betong fjäril betong som får mig att läsa vidare om de tre ungdomarnas kamp, kris och utveckling. Trovärdighetsfaktorn är hög! Anders är den mer komplexa av ungdomarna: stökig och likgiltig i skolan - rädd om sin mamma och livrädd för att möta henne ute, fylld av hat mot "svinet" som misshandlar henne och arg på sociala myndigheter. Med tanke på hans närmast trasproletära bakgrund kunde han lika gärna ha blivit rånare för att få åtminstone en egen mobil. Men när det gäller moralen låter Olsson fantasin triumfera över verkligheten och Anders skrivdrömmar kompensera den torftiga hemmiljön. Trots den, eller kanske tack vare den, väljer han att skriva efter "värsta" motgången. Ingrid Olsson skiftar skickligt fokus mellan Anders och Silja och intresset mattas inte för en sekund. Och slutet är så oväntat att man börjar läsa om de första sidorna för att sammanhanget ska stå klart. Men tanter från Stockholm står inte högt i kurs hos författaren. Så fort de dyker upp i texten (och det är ofta) är antingen bysten extremt överdimensionerad, eller så bär de ulliga fula hattar. Konversera normalt kan de inte heller. På konditori "gastar" de och "lassar in tuggor i sina skrynkliga gap". Ingrid Olssons debuterade 2003 med Medan mamma sover.
