Intensiv bokhöst i Luleå
- I takt med att utvecklingen inom förlagsbranschen gör många författare förlagslösa, blir de små förlagen viktigare, säger Peo Rask, en av de ansvariga bakom förlaget.
I somras kom Koppling Luleå, en antologi med Luleåberättelser. I dagarna ger förlaget ut hans egen Son av rayon, Sven Nybergs diktsamling På andra sidan och Margareta Sarris roman Mommas dräng - en berättelse om Erik Ståhlnacke som 1658 drog till Malmfälten för att undkomma Trettioåriga krigets knektliv.
Två diktsamlingar
Lite senare i veckan kommer också två diktsamlingar - Cecilia Perssons Sveda och Johan Christianssons Slussen, gula gången - och under hösten nya romaner av Majvor Müller och Ester Cullblom.
Sin egen bok kallar Peo Rask "poesiroman".
- Det pågår ju en diskussion om vad en roman är och då kände jag för att dra till med något ovanligt i sammanhanget. Men egentligen har jag väl skrivit kortprosa och dikter.
Man tänker genast på tröjorna, de noppiga och färgglada som klädde 60-talets barn. Men Peo Rask lägger också in en annan betydelse i begreppet.
- Som material har rayon varit borta ett tag, men nu börjar det att komma tillbaka. Under min uppväxt passerade jag ofta rayonfabriken i värmländska Vålberg, vilket får mig att driva tesen att framtiden egentligen kom för tidigt till ställen som just Vålberg.
Svårt med poesi
Ett annat ämne är varför poesi är så svårt, något Peo Rask fick en påminnelse om när han hoppade in som ersättare för en dubbelbokad Åsa Larsson under Bokmässan i Göteborg.
- Så fort jag ställde mig på scenen greppade alla damer sina väskor och gick därifrån.
Sven Nybergs nya diktsamling är hans femte i ordningen. Senaste boken var hans mycket fina avhandling Jag kommer från den frusna världen, om poeten Sandro Key-Åberg (2001).
- Hjalmar Bergman skrev ju En döds memoarer. Jag skriver om en avliden själ som sitter vid en vik och funderar över sin stund på jorden. Självklart är det fiktion - jag sitter ju här, säger Sven Nyberg.
Ändå är han naturligtvis starkt närvarande i sin egen berättelse, han som väljer poesin därför att det är den uttrycksform han är mest bevandrad i.
- Jag är ingen berättare på det sättet, men den här gången kan man kanske säga att jag skrivit prosadikter.
Så jobbar vi med nyheter