Intensiv, banal och burlesk

Compagnie Jus de la Vie Lynn Koreografi: Joseph Tmim och Charlotta Öfverholm Medverkande: Tobias Hallgren och Charlotta Öfverholm Musik: Amit Sen Scenografi/mask: Sari Nuttunen Regi: Stephen Rappaport Dansföreställning. Luleå, Lillan, 3 oktober. Inledningsvis visas en film. Det är en sekvens av dokumentär karaktär där Lynn, gestaltad av Charlotta Öfverholm, samtalar med kameran om sin hållning till livet. ?Jag vet vad jag gör?, säger hon och utgår ifrån att ingenting runt om är på riktigt. Där är bara plast, silikon och även döden en jakt på uppmärksamhet. Kärlek är när någon annan får en att känna sig som sig själv. Partiet är mycket starkt. Lynn visar sig vara en obehaglig bekantskap, ett möte med vad människan kan bli i en Jag-kult. En process som kan påstås pågå just nu i vår värld av medier och individuell framgång. Men vi får också uppleva Lynn direkt på Lillans scen där Charlotta Öfverholm dansar i samarbete med Tobias Hallgren. Hon bär en kostym av glitter och svarta trasor, behå och strumpeband alternerad med en annan dräkt i tufsig rosa och vit tyll. En outfit som med hjälp av röda skor, röd väska och rött läppstift slutligen formuleras som slinkans. Mannen i sin tur är klädd i grova svarta kläder och utan ansikte. Av honom som har hårda händer och ingenting att säga ska hon komma att tuktas ordentligt. Trots den våldsamheten är det ändå det avslutande partiet som återigen gör ett starkare intryck. Ensam, nu i sina svarta kläder, dansar Lynn sig själv. Och man undrar varför hon tillåter allt det andra. Där i sin ensamhet finns hon så tydlig. Helt utan silikon och spelet för ... vad? Kärleks skull? Givetvis är Lynn en mycket urban föreställning med referenser till Hollywood och stora städer med dunkelt nattliv och gjord av ett danskompani med Stockholm som bas och Europa som scen. Samtidigt kan jag inte släppa känslan av att den skulle ha kunde ha formats i det glesa Sverige av någon plats där uttrycken för levandet kan vara närmast brutalt jämfört med vanliga prydliga ord. Och som, när platsens människor äntligen börjar tala, skapar konst som både är intensiv, banal och burlesk på samma gång. Det ger föreställningen en extra dimension. Fotnot: I kväll den 4 oktober dansas Lynn i Piteå.

Intensiv, banal och burlesk

Lynn är en dansföreställning som gör anspråk på att handla om något, eller snarare någon. Den berättar om Lynn och om att anamma någon annans självbild att fylla med sig själv.