Trevlig musik. Dockröst, trumpeter och akustiska gitarrer. Ett tunt penseldrag akvarellsvart gör det hela bättre än outhärdligt. Överlag innehåller det dock för mycket jag tycker illa om för att jag ska kunna rekommendera fullt ut: flickig plockgitarr, texter i tredjeperson. Julia Stone ger även ut skivor tillsammans med sin bror Angus och på de skivorna händer det något, när deras röster alternerar och sångerna är mer orkestrerade. Här blir det liksom socker på honungen men inga bin, och således inte så spännande.
Skivan var ändå och nosade på en trea innan jag blev helt galen på den manierade sången och den tillgjorda brittiska dialekten (hon kommer från Australien) som verkar omöjlig att undvika när man pratsjunger i falsett.