Inte så rått från Anna Leong

Kl 14.05 drar bandet Anna Leong igång på scenen i det mysiga kaféet Krokodil i Piteå. I vanliga fall är bandet fyra Umeågrabbar, men i lördags bestod bandet av två killar som i stället spelade melankolisk pop. Dessa två var sångaren och gitarristen Jonas Bergström och trummisen Filip Sundberg, som för dagen hade lämnat trumpinnarna hemma. Han var nämligen ställföreträdande pianist och gitarrist. Halva Anna leong var bra, det fanns ingenting att klaga på, och ändå kan jag föreställa mig hur mycket bättre det hade varit om de hade haft full sättning. Låtar som är gjorda för att vara råa och ösiga gör sig inte lika bra på två ensamma Fendergitarrer. Till nästa Umeåband hade publiken tyvärr hunnit avta en smula. Med snygga gitarrslingor och starka refränger tog Hadar Kasch publiken med storm. De två tjejerna i bandet, Kajsa Bergsten och Sofia Nilsson sjöng lite sköna, skitiga stämmor som för en gångs skull inte lät som en stor rosa prinsesstårta med för mycket grädde. Med låtar som Next time we strike och Flesh on two legs kommer det inte att bli några problem att nå den framtid som bandet vill ha. Framtiden kommer också att bjuda på en fullängdare med rockigare låtar. Till sist en eloge till Krokodil som gör det som jag inte trodde var möjligt i Norrbotten. De har ett levande kafé med regelbundna liveframträdanden oftast i form av musik, men även stand up och massor av annat. Och att folk hittar dit är det bästa av allt.