Kirunafestivalen Bo Kaspers Orkester Fredag 20.00, Kebnescenen. Nu när jag inte sett BKO spela live på en stund så var jag rätt nyfiken. Recensioner och inte minst deras senaste, rockigare platta Hund viskade om ett nytt band. För BKO har de senaste åren alltid beskyllts för samma synd. Att skvalpa runt i radhusjazzträsket. Musikrecensenter gillar inte ospännande radhusjazz, de kräver mer. Jag är inget undantag. Livemusik måste suga i tarmen eller, svettas lite eller i minsta fall vara väldigt tajt och välspelad. BKO har blivit lite tuffare sen sist. Grottat ner sig mer i svettig funk än bomullslen Buena Vista-bossa. Jag gillar det. Till och med de gamla låtarna lyfter när det är mer allvar, bistra miner och "nu kör vi" över orkestern. Pite-Bosse är snygg, slimmad i vitt linne i den rätt kalla Kirunakvällen. Näsan är röd och händerna stelfrusna. Men linnet får inget mer över sig. Han måste frysa rätt rejält men skiter högaktningsfullt i det. En allmän attityd i BKO numera som känns naturlig, rätt och ganska fräsch.
