Inte en enda dålig låt

Kultur och Nöje2011-03-02 06:00

Det här är vuxen pop av den allra som mest ljuvliga sorten och om ni associerar till ett namnregister som innefattar Karen Carpenter, Dusty Springfield, Norah Jones, Carole King, Amy Macdonald, Diana Krall, Burt Bacharachs samarbeten med Elvis Costello och Jackie DeShannons 60-talslåtar så kommer ni - helt inprickat rätt.

Men notera: bara associerar. Det här är helt och hållet självständigt.

32-åriga Rumer heter egentligen Sarah Joyce och föddes i Pakistan, där hennes pappa arbetade som ingenjör. Låtarna på Seasons of My Soul (hennes första skiva) skrev hon till väsentlig del som en terapeutisk sorgebearbetning, efter hennes mammas bortgång i cancer.

Och alltsammans här (ni läste rätt: allt) är helt hänförande vackert, vuxet, vemodigt, väldigt (bra). Bara bäst.

Rumers låtar är som baksidestexterna på gulnade gamla vykort, i ett vackert album från förr. Faktum är att seriösa läkare (sådana kan också lokaliseras) borde skriva ut den här musiken på recept. För lika delar tröst, komfort, balsam och terapi.

Ni förstår när ni öppnar hörselgångarna för den underbara hyllningslåten till Lady Soul, Aretha; Am I Forgiven; den ruggigt fina Healer; On My Way Home samt de bägge bonuslåtarna Alfie och It Might Be You, från filmen med samma namn samt även från Tootsie.

Men alltsammans är faktiskt lika bra och helt och hållet oundvikligt. Ingenting alls känns onödigt eller dåligt.

Men det förstår ni ju själva snart.

Musik

Rumer

Seasons of My Soul

Atlantic/Warner

Betyg: 4

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!