Inte en död sekund

Det är inte en död sekund när (I)NC spelar. Det är flera år sedan jag såg dem senast och jag hade glömt hur det var. Eller om det helt enkelt är ännu ösigare nu. Och som de spelar, och hur de rör sig. Dennis Lyxzén gör tricks med mikrofonen jag aldrig sett någon göra innan. Ni vet när folk håller på med frisbees eller basketbollar, rullar dem över kroppen, kastar dem rätt upp i luften och fångar dem med, ja vad som helst, arslet. Så är det. Gånger tio. Dennis måste ha ägnat timmar ute i skogen där han bor på att förfina denna konst. För det är konst. Musiken då? Det finns ett problem här, det består av två delar. Dels är det så mycket teater och politik bakom allt (I)NC tar för sig att de inte har någon riktig trovärdighet bland de rock-talibaner de borde uppskattas av. Men det är deras, talibanernas problem. Den and-ra delen är mer ett kultursociologiskt. Som musikjournalist, som kritiker, vill man ständigt överraskas. De gånger man kommer ut bland andra, vanliga människor med normala intressen gör man det för att fly eller fylla på sin skivsamling. Hitta något nytt och
extremt som ingen annan känner till. Så kommer ett band som (I)NC och liksom drar tillbaka en in i skivhyllorna igen. De är sexiga och spelar precis sådan där 60- och 70-tals rock som man som diskofil älskar: Doors, Purple, Hendrix och så vidare. Som kritiker känner man sig följaktligen lite manipulerad av (I)NC som så fulländat spelar denna rock i lila byxor och man vet inte om de driver med en eller inte. Så man avfärdar blaserat skivorna, man går inte på spelningarna. Man låter Lyxzén och hans anarkorevisionister verka liksom bortom ens egen värld. Som om de bryr sig. Här får Gud sig en smäll, Piratpartister ombeds dra åt helvete och Dennis flyger omkring på scenen som Peter Pan samtidigt som han sjunger bättre än någonsin. Det är helt underbart. Alla rockhipsters och skivsamlarelitister kan följa med Piratpartisterna.

Inte en död sekund

Först och främst energin. Hur några som snart är 40 år orkar hålla på så här utan att vara elit-idrottsmän eller missbrukare övergår mitt förstånd.