Tack så mycket Asta Kask. Tack. Det här är ert arv. Habilt, folkmusikinspirerade melodier, distade gitarrer, dubbla kaggar emellanåt för man gillar ju metal, hö hö. Pseudoarg sång. Trallpunk. Varenda fiber i kroppen skriker att det här är inte bra. Men när jag slår av sitter refrängerna i huvudet som ett blåöga. Fan också. Men det är som det är.
