Inte av denna världen

Den östtyske dramatikern Heiner Müller skriver någonstans att "optimism är endast brist på information". Orden mutar på sitt sätt in den svartsynta traditionen, dess hoptvinnande av tragik och munterhet. Men svartsynen är också ett gränsliv, där förnuftets vägran inför fraser, socialt spel och retorik bryter igenom. Som sådant är det under hårt tryck av just detsamma, och uppoffringarna leder sällan till världsliga belöningar. Vänd blicken åt Giacomo Leopardi (1798-1837), italiensk poet, filosof och greve. Ett berömt uttalande av honom är: "Det är de stora författarnas öde att leva ett liv som liknar döden och först efter döden leva." Och efter döden har Leopardi verkligen levt. Han är i dag uppburen på ett sätt som annars bara tillkommer namn som Dante, Tasso och Petrarca. Det skrivs ständigt nya verk om honom, och nya Leopardi-läsare tillkommer för varje generation. Radikal gudlöshet
Hos Leopardi är världen, den som senare skulle erkänna honom, att likna vid ett kräftsår, som möjligen har estetiska egenskaper. Trots sin högkyrkliga uppfostran försvor han sig åt en radikal gudlöshet, och vägrade varje försoningstanke eller tro på framsteget. Kynnet kan ibland likna stoikernas, som han intresserade sig för, bland annat översatte han Epiktetos. Leopardi menar, med avsevärda mått cynism, att den mänskliga naturen bygger på en ond princip och att det som antar godhetens, broderskapets och kärlekens former i grund och botten är uttryck för rå egoism, en rovdjursmentalitet. Naturen? En vacker tavla, men i själva verket en slaktstuga, där människan inte är mer värd än ett kryp. Få författarskap är som Leopardis så ringa antropocentriska. Goda infall
Mot vilken biografi tecknar sig Leopardis poesi och tänkande? Hans olyckliga uppväxt är omvittnad. Den känslokalla modern, den extremt klena hälsan, hur han knappt fyllda tio år började att översätta klassiska texter från latin och grekiska och skriva lärda avhandlingar och sonetter. Att han i egentlig mening aldrig var ett barn är ingen vågad gissning. Men det vore alltför lätt att dra en rak linje mellan liv och verk och därmed reducera det senare till en psykologisk reaktion på svåra omständigheter. Inte heller är det i huvudsak det dystra som man bär med sig från läsningen av honom, utan skönheten och de goda infallen. Leopardis verk, exempelvis dikterna i Canti, de filosofiska dialogerna i Operette Morali, det postuma dagboksverket Zibaldone, kommer, som Vilhelm Ekelund anmärkt, möjligen ur sjukdom, men en som "inte är av denna världen". Till de späda I den böljande tankedikten Ginsten talar Leopardi ömt till de späda, utsatta blommor som växer på Vesuvius sluttningar, och adresserar nog även sig själv och den ideale läsaren: "Och utan motstånd / skall under dödens börda tyst du sänka / ditt oskyldiga huvud; / men dessförinnan skall du ej ha böjt det / i meningslös och feg bön om förskoning".

Inte av denna världen

Med författaren Leopardi inleder Martin Bergqvist en följetong om den svartsynta litteraturtraditionen. Detta är del I och den handlar om Giacomo Leopardi, italiensk poet, filosof och greve.