Inspirerande vantar med egen historia

Varje vante berättar en historia. Som Britta, inspirerad av en gammal gardin i Råneå. Eller Mässan, skapad efter en kappa buren av en dam på årets Bokmässa i Göteborg efter att mönstret hastigt fotograferats i vimlet. För att inte tala om det underbart komplicerade mönstret i vanten Korpela - hämtat från en tröja som en gång bars av predikanten Toivo Korpela på en bild i en gammal tidning. Solveig Larssons hemstickade vantar bär inte bara på ett namn, utan också på en liten papperslapp som berättar mönstrets historia. Utan överdrift kan man tala om hennes vantar som unika och personliga, eftersom de dessutom för det mesta bara stickats i ett enda exemplar. Frågan är hur det blir med den saken nu efter att hon samlat drygt 130 av sina mönster i boken Solveigs vantar, som nyligen kom ut på Lumio förlag. - Jag har alltid ritat mina egna mönster och folk har länge frågat mig om dem. Så jag bestämde mig för att samla en del av dem i en bok. För mig är det viktigt att föra traditionen med mönsterstickning vidare, säger Solveig Larsson som började sticka efter att hon drabbats av bröstcancer 1997. Åtskilliga vantar
Själva strålbehandlingen tog två minuter, resten av de 28 dagarna bestod av långtråkig väntan, trots yoga, guidade bussturer och diverse aktiviteter. Någonstans där kring regionsjukhuset i Umeå hittade Solveig Larsson en tidning som uppmanade läsarna att sticka vantar i rosengång. - Jag hade aldrig stickat särskilt mycket tidigare. Det gjorde däremot mormor och mamma och jag minns att jag funderade över om jag skulle klara av det, berättar Solveig Larsson. Det skulle komma att bli åtskilliga vantar. I dag räknar Solveig Larsson med att hon ritat och stickat omkring 400 par vantar - de flesta i tvåtrådigt yllegarn på stickor nummer 2,5 och alltid med den egna handen som modell. Kopieras och förändras
Överallt hittar hon inspiration och vid det här laget har hon också lärt sig en hel del om olika mönsters kulturhistoria och spridning över världen. - Det finns en ganska utbredd uppfattning att ett land eller ett landområde har givit upphov till ett speciellt mönster. Men min uppfattning är att mönster vandrar ganska vida omkring, särskilt som de är så lätta att bära med sig. Mönstren kopieras och förändras, stjärnmönster anses till exempel höra hemma i Norge, men finns också på Fair Isle och i de baltiska länderna. Band- eller bårdvantar sägs vara typiska för Jukkasjärvi, men finns även på Shetlandsöarna, Färöarna och i Estland, säger Solveig Larsson, som sällan stickat samma mönster flera gånger. - Det är nästan lika spännande att sticka vanten som att skapa nya mönster. Glädjen ligger mycket i att skapa nya mönster med nya kombinationer av många gånger traditionella detaljer. Andra kulturbärare
Förutom de egna mönstren lyfter Solveig Larsson också fram flera av hantverkets kulturbärare i sin bok. Berättar om nybyggaren Skaite-Maria, som lämnat efter sig en rik och väldokumenterad mönstertradition, Lovikkavantens skapare Erika Aittamaa och Alvina Bäckman från Kalixtrakten, känd för sina broderier. Men också om skånskan Märta Måås-Fjetterström, ångermanländskan Märta-Stina Abrahamsson och spelmannen och konstnären Vifast Björklund. Alla har de varit viktiga inspiratörer, liksom också Terese Torgrim, som bland annat samlade in vantmönster i Jukkasjärvi, både för att bevara och för att ge barnen i skolan arbetsuppgifter som hade anknytning till deras egen miljö. - Jag vill föra sticktraditionen vidare. Kan jag inspirera andra så är jag glad, säger Solveig Larsson.

Inspirerande vantar med egen historia

Solveig Larsson i Luleå konstruerar sina egna mönster och stickar sina egna vantar med inspiration från allt hon har omkring sig. Nu har hon samlat sina mönster i en stor bok.