Inspirerande om bildning och respekt

Om förstörelsen av Kartago:
"En plog kördes över ruinerna och romerska präster läste förfärliga förbannelser över den väldiga brandplatsen."
Om att tämja naturkrafterna:
" Åska och blixt har alltid ingjutit undran och förskräckelse hos människan."
Jag läser fascinerat om stora och små världshändelser i boken Vet ni vad - ett urval av de bästa artiklarna om populärvetenskap. Inget utgivningsår finns, men jag antar att det handlar om 1950-eller 1960-tal. Åtminstone om man ska tro stilen på både text och illustrationer.
Det är en bok från den där lite förnumstigt folkbildande skolan som var vanlig då. Fullständigt omodern idag men jag saknar tonen och engagemanget från den tidens folkupplysare.
Folkbildningstanken var en bra sak. De som var engagerade i folkbildningsarbetet tycktes tro att det fanns hopp om människan. Det handlade om att förädla själarna, förse medborgarna med verktyg för bildning och utveckling.
En av mina stora hjältar, Norrbottens bildningsförbunds chef Bengt Andersson, skulle säkerligen kunnat ha Vet ni vad i sin bokhylla. Han var sannerligen en bildad människa som trodde på oss ungdomar. Under några perioder i slutet av 1970- och början av 1980-talet jobbade jag på Stationsgatan 38 i Luleå, ett kulturens palats där det sjöd av liv, idéer och skapande.
Genom Bengt Andersson fick jag en insikt i att världen må vara stor men den går att begripa och omfatta. Till och med att förändra. På ett enkelt och självklart sätt lät han oss testa våra idéer och han visade att han trodde på oss.
När jag bläddrar mig fram i Vet ni vad tänker jag på folkbildningens betydelse i Sverige. Kopplingen till Bengt Anderssons livslånga gärning blir också helt naturlig.
Liksom ordet respekt och insikten att den aldrig tar sig ton på någon annans bekostnad. Min respekt fick Bengt Andersson för att han visade på möjligheterna och dessutom lärde han mig skillnaden mellan utbildning och bildning.