- Det var en sådan otrolig laddning i den bilden, förklarar han.
Så blev nätet hans förtrogne. Där finns övervakningsbilder från hela världen samlade.
- Varje bild har givetvis ett före och ett efter själva fotoögonblicket, vilket fyller dessa bilder med dramatik. Men det vilar också något teatralt över dessa övervakningsbilder som tas utan estetiska hänsyn, med konstiga bildvinklar och taskigt ljus, menar han.
Denna fascination bjuder på vardagsdramatik av hög klass, menar Bertil Sundstedt. Folk promenerar. Bilar krockar. Några börjar slåss.
- Jag har helt enkelt sökt göra måleri av övervakningsbilder och sätta min egen prägel på dem.
Komplex fråga
Han medger att frågan om övervakning är komplex; kränkande fotografering, integritets skydd och yttrandefrihet är frågor som väcks.
- Det finns fördelar och nackdelar med övervakning. Dessa bilder har dessutom ingen upphovsrätt, vilket kan ställas i ljuset av den hårdnande lagstiftningen för fotografer.
Han kallar sin utställning för Street art. Dels för att det finns ett antal graffitikonstnärer som fastnat på övervakningsbilder men också som en provokation mot dem inom konstvärlden som liktyder samtidskonst med idébaserad konst där vissa tekniker som video, fotografi och performance med automatik härleds till samtidskonsten.
- Jag menar att all konst som skapas nu är samtidskonst och all konst utgår från en idé. Det handlar inte om vilken teknik du använder. Även en blyertsteckning kan väcka frågor om vår samtid.
Bertil Sundstedt vill i stället se själva uttrycket, förmågan att gestalta som den bärande värderingen, oberoende av teknik.
- Ta måleriet som exempel, som har enorma referenser. Det försvårar givetvis att göra en ny utsaga i förhållande till att göra en video. Men det är fullkomligt obegripligt för mig att måleri inte är samtidskonst, men om jag målar i datorn så är det. Det ligger en olycklig värdering där samtiden distansierat sig från traditionella tekniker, i stället för att låta alla uttryckssätt mötas, värderas och bedömas på samma sätt.
Fördjupning
Bertil Sundstedt menar att konst är oändligt där varje ny teknik bör läggas i den "stora konstsäcken" i förhållande till att se på konst i en linjär utvecklingskedja.
- Nya tekniker bidrar till det mänskliga vetandet, precis som gamla tekniker gör. Ta en konstnär som Turner som bidrog till impressionismens födelse, 60 år före Monet. Hans konst bedömdes som svammel under hans levnad, men bidrog på sikt till modernismen.
Själv har han i stort övergett all annan teknik än just måleriet. Det var i samband med en utställning för cirka tio år sedan som han överväldigades av vad han egentligen höll på med.
- Jag baxade stora järngrejer, fick ont i ryggen samtidigt som man ytterst sällan får sålt skulpturer.
Han rensade förrådet. Körde 25-30 verk på tippen och säger att han sedan dess tänker sig för. Nu är det timmarna i ateljén där han kan fördjupa sig i måleriet som främst fyller honom med glädje.
- Jag var otålig som ung. Kastade mig mellan olika projekt. Nu när jag blivit äldre inser jag hur lite jag kan och vet. Därför är det tillfredsställande att fördjupa sig.
Bertil Sundstedts utställning pågår till och med 20 oktober.