Innerligt om katter och människor

Hur enkel kan teater vara, frågade en gång någon av Staffan Westerbergs figurer i en pjäs. Det är en fråga att fundera över och den blir påfallande aktuell under Tornedalsteaterns mycket fina tolkning av trion Elers Jarlemans, Hellsings och Edanders "missikal" som här fått bli "Kissat" och delvis översatts till meänkieli. Fyra katter på en soptipp där vägskylten i fonden pekar i de fyra riktningarna hitåt, ditåt, Vittula och Kissela - den tuffa Rimski Korvenkoska, den minst sagt matglade Måns, den vita sötnosen Snövit och den ädle Prins Marmelad. Fyra öden, övergivna och lite luggslitna. För att inte säga hungriga, inte minst viktigt i sammanhanget. En svart, en grå, en vit och en gul - alla med hög svansföring och med tillräckligt livsmod för att jamma loss med varandra. Tornedalsteatern använder sig i sin uppsättning, som i första hand vänder sig till barn, av fyra musicerande skådespelare, vilket blir en lyckträff i sig. Det hela artar sig till en innerlig föreställning om hur olika katter kan vara, men så lika ändå. En stunds filosoferande om stora ting, men också om det enkla i att få må gott emellanåt. Och som alltid där Hellsing har ett finger med i spelet blir det en hyllning till sången, musiken och fantasteriet i att bara vara. Människa eller katt spelar mindre roll. Gunnar Edanders musik är som alltid till synes enkel, men just i det där enkla och sångliga ryms magin. Fyra riktiga karaktärer att minnas dessutom - bakom kattmaskerna lyckas Mervi Jaako, Berit Karinen Roth, Markus Forsberg och Rolf Digervall förmedla samma sak som Edander i sin musik, nämligen att det enkla ofta är det stora.

Innerligt om katter och människor

En musikal om katter på meänkieli och svenska, blir en lyckträff tycker recensenten Marianne Söderberg om musikalen Kissat.