Inkontinent hundrulle

Det kommer minst en sådan här rulle vid jultid varje år. Den innehåller föräldrar som gör tokroliga saker, barn som uttalar ordet "dad" som om det innehöll sex olika vokaler, ett par skådespelare på dekis - här John Travolta och Robin Williams - och inte sällan en jultomte. I Old dogs slipper vi, tack och lov, tomten. Vi får den inkontinenta hunden i stället. Nu är det så att det finns passager här som är småskoj och höjer Old dogs över det vanliga tomteträsket. Men. I en historia om Lundaprofilen och programledaren Sten Broman spänner han ögonen i en bebis och säger "Det spelar ingen som helst roll vad du säger eller vad du gör, det går åt helvete i alla fall". Och precis så är det med Old dogs. Oavsett hur ofta (inte särskilt ofta) du skrattar i början sitter du ändå på helspänn inför det sentimentala berg av spunnet Lisebergssocker som du VET kommer på slutet när alla filmens barn säger "dad" samtidigt med alla vokaler i vibrato. Och visst; redan med en halvtimme kvar kommer stråkarna, och de låter mer som kulsprutor som fyller filmen med hål. För givetvis ska Old dogs lära oss en läxa om föräldraskap och prioriteringar, och denna läxa bankar filmen in med den pedagogiska subtiliteten hos en tysk internatskolerektor cirka 1924.

Inkontinent hundrulle

Man vet att en film har problem när den har en inkontinent hund i rollistan strax före Matt Dillon.