Till en början är jag skeptisk. Inte för att Bob hund för sig sämre än vanligt, utan för att jag bara aldrig gillat gruppen lika mycket som jag borde. Ändå finns där ju så mycket att gilla - oefterhärmligt framspottade intelligenta texter, stor publikhängivenhet och anarkistiska övertoner. Alla dessa element finns dessutom närvarande när Bob hund tar till scenen som en av Musikens makts huvudattraktioner.
Därav kommer sig också det höga betyget. Bob hund är nämligen föredömligt konsekventa i sitt kaos och röjer precis lika mycket nu som då jag såg dem sist - på en betydligt större scen inför betydligt mer folk. Jag menar, all ära till det underbara arrangemanget Musikens makt, men för ett av Sveriges största band kan man ju tycka att en glesbefolkad gratisfestival i Luleå borde vara något av en bagatell.
Bäst: svårt att säga. Tralala lilla molntuss lockar såklart mest publikengagemang, men jag gillar det nya, predikande stycket Stumfilm.
Sämst: Nä, inget. Personligen tycker jag inte att det är så fantastiskt bra, men de är ju Bob hund vi pratar om. Och när Bob hund är så här pass Bob hund så finns det inget att klaga på.