Inget att hänga i julgranen

I Luleå får vi se den i 2D och det är som att befinna sig på ett nöjesfält när man saknar biljett till den häftigaste åkattraktionen. Filmen skulle kunna erbjuda en massa ögongodis, men jag får ju inte vara med och leka utan de där fula brillorna. Ni känner ju alla till Charles Dickens berättelse vid det här laget, om den snåle Ebenezer Scrooge och hur han får besök av spöken vid jul. Zemeckis har gett berättelsen samma behandling som han gav Beowulf och Polarexpressen. Det rör sig om datoranimering där man ändå försökt fånga skådespelares utseende och rörelser. Fantasin sätter gränser
När man gör en animerad film är det bara fantasin som sätter gränser. Varför gör man då en nyinspelning av en uttjatad (men ändå fin) Dickens-berättelse? Nåja, nu är filmen gjord. Och produktionsvärdet är högt, "skådespelarna" är bra, men hjärtat och känslan glömde man kvar på en hårddisk i Hollywood. Kort och gott är det en onödig nyinspelning trots en fin insats av Jim Carrey som gör åtta roller. Ett varningens finger: filmen är lite för ruggig för alltför småbarn. 11-årsgränsen är befogad.

Inget att hänga i julgranen

Robert Zemeckis En julsaga är helt anpassad till att funka som 3D-film. I 2D har den inget att komma med. Men ändå distribueras den i både 3D och 2D.