Ingen vanlig musiker

Uppmärksamma Kurirenläsare med specialintresse för elektronisk musik känner redan till Dialog. Nominerade till Kurirens nöjespris förra året och aktuella med sin andra platta A middleclass diary som finns ute på itunes nu. Tillsammans med Markus Johansson är Johan musikduon Dialog. Deras blandning av elektro, grime, hyphy, breakbeat, hiphop, drum?n? bass och pop är säregen - och framför allt inte det du vanligtvis kopplar ihop med en magisterexamen i musik. Eller egentligen kanske det är precis just det. Bara att vi vanliga, outbildade musiklovers inte fattar det. Johan Ericsson har i alla fall precis kommit hem från fyra års studier i Birmingham. Nu väntar en framtid där han ska livnära sig som kompositör. Till skillnad mot många av de gamla studiekamraterna på Birmingham Conservatory kommer inte Johan från en klassisk skolning, inga privata skolor, pianolektioner eller körövningar. Johan plockade upp elgitarren och började imitera Slash (Guns?n?roses) som elvaåring, sysslade med fantasymetal ett tag och lärde sig skriva låtar i ett cirkusmusikband som han hade under gymnasietiden med samma Marcus Johansson som han har Dialog med. Inget freak
Numera blir det dock mest piano när han komponerar musik och en del tvärflöjt. Han är i grunden självlärd musiker som lärde sig skriva noter först efter gymnasiet.- Min bakgrund skiljde sig en del åt från mina klasskamraters i England. Visst var det så att många på skolan kom från en bakgrund inom klassisk musik, med privata skolor och allt det här. Men det fanns både och. Jag hade en kille i klassen, Paul Taylor, som aldrig hade köpt en populärkulturplatta i hela sitt liv. Det är ju helt otroligt egentligen, han visste knappt vem Britney var. Men sen finns det också de som håller på med elektronisk musik och dom är ofta mycket mer inne på klubbmusikscenen. Så jag var ingen total freak i klassen, även om man kanske kan tro det, säger Johan och skrattar. Inga problem att blanda
Som projektarbete i skolan gjorde Johan en acidhouse-platta. Med Dialog blandar han och Marcus Johansson hård klubbmusik med pop och hiphop. Och han har redan skrivit ett verk som BBC Philharmonics, en av världens mest ansedda samling symfoniker, ska spela i höst. - De jag umgicks med i Birmingham är folk från en slags ny skola, tonsättare som tycker att allt är okej. Man kan ha mycket popkulturreferenser om man vill och även om en del av lärarna på skolan är väldigt traditionella så är det inga problem att blanda musiken som jag gör. Klubbscenen i England är också något som alltid, starkt påverkat övriga Europas dansgolv. Grimevågen med artister som Dizzee Rascal eller Wiley som sköljde över världen i början av 2000-talet är inget undantag och Johans alter ego, rapparen i Dialog är kanske också mycket en produkt av de fyra åren i Birmingham. - När man är i England finns dansmusik överallt. Vanligt folk i bilar sitter och slölyssnar på drum´n bass och det var också ganska mycket gamla punkare som sadlade om i England när Prodigy kom, folk som gillar hård musik. I Sverige har ju den brittiska dansscenen blivit väldigt trendig men när man är på klubbar där är det inga hipsters som kommer. Det är vanliga medelålders gubbar som bara gillar hård musik. Mer kommersiell
Som rappare i Dialog låter också Johan som en fullfjädrad Birminghambo. Den engelska dialekten och den gnälliga rösten är ständigt i fokus. - Dialekten kom när jag bodde där, den kommer väl vara ganska töntig snart när U.K. -vågen inom musik är helt över. Men Dialog är en karaktär, han som rappar är inte riktigt jag, det är som att gå in i en roll att spela in och skriva till det. Dialogs senaste platta A middleclass diary är betydligt mer kommersiell än föregångaren. Rösten är fortfarande gnällig och mestadels rappande men ljudbilderna är mer mainstream. När jag frågar Johan vem Dialog egentligen är svarar han: - Han är självmedveten. En kille som brottas med att försöka rättfärdiga att han gör hiphop trots att han är vit och medelklass. Dialog gör egentligen exakt det en gangsterrappare gör, fast han överdriver sin egen otillräcklighet istället. Han gör typiska 50 Cent-rim men de handlar inte om hur tuff han är, utan hur kass och dålig han är. Och Dialog måste nog vara på den nivån, om man kommer från medelklassen i Luleå och ena halvan har en magister i komposition och den andra pluggar till läkare.All sorts musik
Kontakten med England har Johan inte släppt trots att han nu flyttat tillbaka till Sverige. I höst åker han tillbaka till England för att spela in med BBC Philharmonics. - Det kanske inte är så fancy som det först låter, men de har en dag där de bjuder in kompositörer och jag är en av dem. Sen får man vara med dem i studion då man ska coacha dem att spela ens verk och sen kanske det spelas in också, men det får man se. Vad innebär det att finnas på SPNN:s lista bland endast 30 kompositörer?- Svårt att säga, men det är en lista som de sätter upp varje år. Om man hamnar där så får man tillgång att söka vissa jobb som andra inte får och lite sånt. Jag har ju tänkt mig att jobba som kompositör och har man 600.000 i studieskulder så måste man ta sig själv på allvar. Jag vill skriva all sorts musik. Att jobba som kompositör innebär mycket att man tävlar om jobb. Man söker med bidrag och sen väljs det ut efter det. Att finnas med på listan kanske hjälper i England och jag vill försöka få jobb både där och i Sverige.