Sune Uusitalo gick bort förra sommaren, 90 år gammal. Han kom från Pajala och hade arbetat inom livsmedelsindustrin. Han var också aktiv inom facket, föreningslivet och kyrkan.
– Han gick från att vara en grå slipsnisse, som han kallade det själv, till att ha de här kläderna när han kom till tro 1990. I Bibeln finns det något stycke om att man ska byta kläder när man kommer till tro, vilket han tolkade bokstavligt, berättar Amanda Lundbäck.
Det var i Luleå missionskyrka som hon träffade Sune Uusitalo under sin uppväxt.
– Vi fick en vad jag kallar tyst vänskap i slutet av min tonår, berättar hon.
Hon brukade sitta bredvid honom i kyrkbänken. De hälsade, sjöng tillsammans under gudstjänsten och sedan sa de adjö.
– Vi båda var ganska blyga av oss, så ingen av oss initierade mer konversation.
Sune Uusitalo hade alltid kläder med färgglada mönster, dekorerade med rosetter, pärlor och band.
– Jag brukar säga att de hade extra allt. Jag tyckte de var coola och var fascinerad av att han vågade.
Själv har hon aldrig varit någon modetjej och gillar inte att sticka ut.
– När jag har jobbat så mycket med Sunes kläder har det blivit något av en konflikt för mig. Jag tycker om hans kläder, men jag tycker inte om att synas själv. Nu har jag börjat dra mig åt Sunes klädstil, så det har ändrats lite.
Hon har sytt om ett par av hans byxor som hon har tänkt använda för att de ska leva vidare.
Förra året började Amanda Lundbäck en konstutbildning på Bromma folkhögskola. Det var då hon nåddes av beskedet att Sune Uusitalo hade dött. Efter det kunde hon inte släppa tanken på vad som skulle hända med kläderna.
– Sune hade ingen familj, så jag undrade om det var någon som skulle sätta värde på dem eller om de skulle slängas.
Hon lyckades få kontakt med dödsboet och erbjöd sig att ta hand om dem.
– Sunes vän sa att han trodde att Sune skulle vara glad för det.
Det handlade om 60 plagg – kavajer, byxor, hattar, mängder av sjalar och slipsar samt en del sytillbehör och pynt. Hon fraktade ner allting till sin lägenhet för att kunna jobba med dem som ett projekt på folkhögskolan.
Hon har gjort en del efterforskning för att förstå hans kläder bättre genom att intervjua vänner och bekanta till honom. Han hade inga barn, men i slutet av livet var han sambo med en kvinna som uppmuntrade hans sinne för färg, fick hon veta.
Hon har dokumenterat alla kläderna och även ordnat en visning med klasskamraterna som mannekänger som hon har filmat och ska lägga upp på Youtube.
– Målet är att bevara tanken bakom Sune Uusitalos kläder – att sprida glädje och inspirera andra till mer färg.
Amanda Lundbäck var tidigare i år intervjuad i media om klädsamlingen. Matilda Eriksson, utställningsproducent vid Norrbottens museum, tyckte att det var en fascinerande berättelse.
– Det var flera av våra stamgäster som hörde av sig och ville att vi skulle hjälpa henne att göra en utställning, berättar hon.
De tog några snabba beslut på museet och la in det i utställningsprogrammet. Matilda Eriksson hoppas att den ska kunna visas på fler ställen i länet och kanske även utanför.
Utställningen öppnar 23 juni och pågår till 31 oktober.
– Det känns superroligt, säger Amanda Lundbäck.
I höst ska hon flytta till Falun och jobba som barn- och ungdomsledare. Då får konsten bli något hon ägnar sig åt på fritiden.
– Jag tror inte att det kommer gå att sluta.