Ossler, Pelle i förnamn, har spelat in sin nya och femte skiva i Hansa Tonstudio i Berlin. Där Iggy mixade the Idiot och spelade in Lust For Life. Ett brus, låter ganska likt de skivorna, särskilt den förstnämnda. Annars är det lite svårt att förstå sig på Pelle Ossler. Han spelade gitarr med Wilmer X några år, och av det hörs inget nuförtiden mer än att han sjunger på skånska och att Elvis på institution påminner om Kör dig död. Han är inte någon stor textförfattare, och hans gitarrspel är vare sig särskilt skickligt, bluesigt eller traditionellt tekniskt. Däremot skapar han rätt så fantastiska stämningar i låtar som Ner i säcken, Lergraven, Borra hål och Ett slutet rum. Det är svårt att förstå sig på honom, för jag begriper inte riktigt vad det är han gör. Om den här och hans andra skivor kanske skulle kunna finnas utan honom. Men varför måste man förstå allt hela tiden?Det är ingen partyplatta det här. Om du inte brukar parta till Joy Divisions Unknown Pleasures vill säga. Livet är vare sig särskilt lätt eller kul säger den här skivan. Huruvida det stämmer kan jag inte svara på, men den här skivan hjälper, det gör den.
