Ingen människa är en ö

<P>Linnérs minnesberättelser handlar den här gången mer om den tillämpade humanismen än om den inlästa. Denne professor i grekiska språket och litteraturen har ju också en betydande internationell karriär bakom sig. Han var bland annat Rödakorsdelegat i Grekland under andra världskriget. Han utses också till FN:s förhandlare i Kambodja under Pol-Pot-regimens skräckvälde. I Grekland blir han vittne till en massaker på bybor av en asfull, tysk löjtnant. Linnér är nära att skjuta tysken på fläcken, men hejdas av sin chaufför med orden: sänk dig inte till bödelns nivå! Hans ursinne viker och han hejdar i stället löjtnanten med en anpassad lögn om en överordnad. Löjtnanten avrättas senare för krigsförbrytelser. Sänk dig inte till bödelns nivå. I Kambodja träffar Linnér en liten flicka vars hela familj mördats av regimen, hon läser en bok om kvällarna; ett utdrag på khmerspråket av Aristoteles skrifter, mais monsieur, il faut survivre! Två citat, det första av en grekisk chaufför vars familj först gjorts egendomslös av den kommunistiska revolutionen, därefter återigen exproprierade av turkarna. Det andra av en flicka som överlevde i Kambodjas vansinne med hjälp av en grekisk filosof från 300-talet f. Kr. Två människor, den förste förhindrar Linnér att skjuta bort sig från humanismens tradition, den andra tröstar honom med grekisk filosofi när han drömmer mardrömmar om de ihjälsvultna liken längs de kambodjanska landsvägarna. Mer behöver inte sägas för att motivera humanismen, som tanketradition och som förebild.</P>