Ingen kompromissjävel släpps över bron

INGA KONVENTIONELLA UTSAGOR. Johanna Ekström.Foto: RITCHIE VUITI

INGA KONVENTIONELLA UTSAGOR. Johanna Ekström.Foto: RITCHIE VUITI

Foto:

Kultur och Nöje2008-04-18 06:00
Somliga bildkonstnärer gör inte konventionella avbildningar utan målar "abstrakt".Ändå försöker jag se föreställande figurer i deras målningar, med lite fantasi kan man ana ett femkantigt hus eller en gubbe med gula ögon. Det finns poeter som inte använder språket på ett konventionellt sätt. "Korna de råma och påskynda gången", skriver Fröding, men så skulle Johanna Ekström aldrig i livet uttrycka sig. I sin sjunde diktsamling Det enda främmande vägrar hon konsekvent att göra konventionella utsagor om "verkligheten". Som så många andra av nutidens poeter är hon medveten om att språket inte räcker till, poetens hart när omöjliga uppgift består i att hitta ett språk bortom logiken, som inte döljer utan befriar, och som kan ge uttryck för hennes existentiella frågor: vad är verklighet, vad är ett "jag", vad gör jag med min aggressiva ångest, är språklösheten en tillflykt eller ett hot? Drömmar, signalerna från det undermedvetna, som är romantiskt stoff för många poeter, kan vara farliga för vardagsseendet:"Mina drömmar kastade solkatter in i vakenlivet
skadliga för synen
Mina ord trängdes i skrovliga labyrinter
Mina gester var så vidlyftiga
Jag bar handskar för händer med hundratals fingrar
Större kamp för att kalla alla dessa hon för jag
Vila betydde språklöshet
"nattade byggnadsställningar
där inget hem kan gro"

"Jag bar på döda barn
Du sa att du inte visste vem jag var
Jag kunde inte längre kamma mitt hår"
Jag beundrar Johanna Ekströms allvar och konsekvens. Ingen kompromissjävel släpps över bron, inga insmickrande ordvändningar, inte tillstymmelse till någon lustighet. Nåja, en eller annan poetisk bild kan väl locka fram leenden hos Breton och Dali i deras surrealistiska himlar och glädja även mig, som fortfarande traskar omkring på Mjölkudden:
"En grön bh
rider barbacka
på en kamel
som uppstått
ur mitt bröst"
Jag som läsare kan få stå där och skrapa med foten och vilja få kontakt, men författaren kan vara vänd åt ett annat håll och mera intresserad av sina "irisklara/hermetiskt slutna/ världar" än av att kommunicera. Och du, som gillar konventionell och vardaglig poesi, bör välja en annan bok.
Johanna Ekström
Det enda främmandeW&W
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!