Ingen harmlös fond för förnöjelse

Hos henne råder inget tillstånd av vattensjuk häll och drällanda, tvärtom, Almqvist målar med omsorgsfull kontroll, skärpa och precision. Långt från de i Sverige så dominerande Arne Isakssonska akvarellidealen. De tekniska grunderna för sitt lasyrmåleri fann hon i USA under en tids bosättning där. Den amerikanska akvarellkonsten har andra traditioner som hon tagit till sig av och tillämpat till ett eget surrealistiskt personligt uttryck. Man kan spåra prerafaelitiska influenser i fråga om färgskalor och bildskärpa. Hon är egentligen rätt sparsmakad vad gäller färger och arbetar oftast med de tre primärfärgerna gul, röd och blå som hon blandar till önskade nyanser. Ur dessa blandningar får hon ut ett häpnadsväckande färgregister. Komplementära färger som antwerpenblå och gambogegult, blandar sig till winsorgröna toner som kontrasteras mot det röda i permanent rose. Varma, ljusa klanger ställs mot kalla och mörka. Dessa färgkontraster ger skärpan åt formerna. För en orutinerad målare utgör detta komplikationer som lätt förvränger intrycket av djupverkan i bilderna. Varma, ljusa klanger söker sig gärna framför kalla och mörka men Almqvist har full kontroll på färgernas djupverkan. Hon åstadkommer även en djupverkan mellan skärpa och oskärpa med tillämpning av glazinglasyrer, som utgörs av snudd på homeopatiska vattenutspädningar av färgerna. Dessa lasyrer läggs över ytor för att jämna ut och diffusera. Den oskärpa som då uppstår förflyttar ytan längre in i bildplanet. Det fungerar som en fixfocuslins på en kamera, förgrunden är skarp bakgrunden mindre tydlig, eller tvärtom beroende på hur nära man står motivet. Bildernas titlar utgörs av datumangivelser när de färdigställdes. På så sätt fungerar de lite som dagboksblad. Man kan fundera på om de avspeglar sinnesstämningar fixerade i bildavsnitt. Almqvists motiv i den här utställningen utgörs av vegetationsformer som i förstone för tankarna till Arts- and craftsrörelsens grundare William Morris och hans paisleymönstrade textilier och tapeter. Efterhand förbyts känslan av "ett med naturen" mot något mer oroande och främmande. Naturen i hennes bilder är inte bara en harmlös fond till vår förnöjelse utan mer ett levande väsen med intressen som sällan eller aldrig sammanfaller med våra egna.

Ingen harmlös fond för förnöjelse

Det har träffande sagts att "akvarell är slöjornas konst". Det gäller inte Anna Almqvists akvareller som just nu visas i Konsthall 3 på Kulturens hus.