Ingen ambition att vara tion exotiska

Ombytta roller och ett vändande och vridande på begrepp som makt, men kanske framför allt kön. I januari nästa år blir det premiär, men dessförinnan reser Samiska Teatern till Riksteaterns Teaterdagar i Hallunda för att visa upp sin senaste produktion, En jojkpoetisk rapsodi från Sápmi, för arrangörer från hela landet. Just nu har de dessutom världsturnépremiär och releaseparty för gruppen Transjoik, som i dagarna också lanserar en CD med sina alldeles speciella bearbetningar av jojk. Gruppen Transjoik består av Frode Fjellheim, Nils-Olav Johansen, Snorre Bjerck och Tor Haugerud, välkända musiker som både på turnén och den aktuella CD:n samarbetar med sångaren Sher Miandad Khan från Pakistan. De har tidigare spelat tillsammans på festivaler, bland annat i Lahore, en stad vars namn spridits över världen efter den fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Pakistan. Två konserter ger Transjoik på Samiska Teatern som har sitt hem i det som en gång var gymnastiksal och vaktmästarbostad intill Östermalmsskolan i Kiruna. Ett kreativt rum En teater kräver ett hem, ett kreativt rum, med möjligheter att ge föreställningar, ta emot en publik och gästspel, resonerade teaterchefen Lillemor Mauritzdotter Nylén, när hon tillträdde sin tjänst hösten 2002. Sedan starten 1992 har de konstnärliga ledarna och teatercheferna på Samiska Teatern varit många. Lillemor Mauritzdotter Nylén utgör ett undantag när hon nu går in på sitt fjärde år som chef. Under hennes tid vid teatern har tankarna om en ändamålsenlig scen med plats för publik förverkligats och dessutom finns nu en kontrakterad ensemble bestående av skådespelarna Elisabeth Heilmann Blind, Irene Länsman och Toivo Lukkari. Dessutom en teknikertjänst och en projektledare i Tärnaby ? samtliga tjänster löper enligt årskontrakt, en vanlig anställningsform inom dagens teatervärld. Ett tiotal föreställningar har det blivit under de senaste åren för Samiska Teatern, som fortfarande har som mål att bli nationalscen. De statliga pengarna på 5,5 miljoner kronor kommer via Sametinget från Jordbruksdepartementet och i budgeten på totalt 7,4 miljoner kronor ingår också bidrag från Norrbottens läns landsting, som aviserat en höjtning av sitt årliga anslag från 500.000 kronor till 600.000 kronor, och från Kiruna kommun. Landstinget i Västerbotten, liksom Storumans kommun går också in med medel för att stödja Samiska Teaterns filial i Tärnaby, som i första hand sysslar med barn- och ungdomsverksamhet och amatörteater. Ledande samisk scenkonst Målet är att vara ledande inom samisk scenkonst men också att främja det samiska språket och självklart ska föreställningarna i första hand framföras på samiska. Valet av teaterchef var kontroversiellt. Lillemor Mauritzdotter Nyhlén är visserligen född i Kiruna men inte same, talar inte ens språket. Hon som bland annat arbetat med mångkulturell teater i Gottsunda utanför Uppsala ser inte det som särskilt problematiskt.  ? Klart jag kan känna mig utanför ibland, men idag måste vi arbeta för en teater som är färgblind och tondöv, världen är mångkulturell och vi kan inte hålla fast vid etniska gränser. Under åren har det stormat rejält kring henne och hon har ifrågasatts från flera håll. Tungt och kämpigt  ? Vill man genomföra förändringar så får man räkna med det. Det har varit tungt och kämpigt många gånger, men för mig har det varit viktigt att skapa en arbetsplats som följer arbetsmarknadens lagar och som dessutom ger möjligheter till kreativitet och bra och innehållsrik teater. En del av kritiken har gått ut på att hon engagerat samiska skådespelare från hela Sápmi, inte bara från Sverige och dessutom har hennes ledarstil ifrågasatts. Med viss sorg går hon nu in på sitt sista tjänstgöringsår som teaterchef, men hon känner sig nöjd med vad hon har uträttat och har många planer inför framtiden. Reser runt i skolor På scenen spelar Elisabeth Heilmann Blind, Irene Länsman och Toivo Lukkari upp en del av En jojkpoetisk rapsodi från Sápmi. Föreställningen innehåller texter på samiska skrivna från 1600-talet och fram till våra dagar. Paulus Utsi, förstås, liksom Nils-Aslak Valkeapää och Johan Turi. Men också Stina Marsja, tidigare Stina Inga, Inger-Mari Aikio-Arianaick och Sandra Antonovia. Texter som läses, men också dansas till ljud och musik inspirerat från naturen. Rapsodin spelas i Kiruna och ska sedan ut på turné i november. Samtidigt med turnéer och repetitioner har teatern också påbörjat ett stort projekt där de reser runt i skolor inom det samiska språkområdet för att inspirera barn och ungdomar att skriva texter som senare ska bearbetas för scenen. Avstånden är långa, från finska Sevettijärvi i norr till norska Snaasta i söder. I november startar repetitionerna av Fröken Julie, i bearbetning av Claes Peter Hellwig och i regi av den isländske regissören Haukur Gunnarsson.  ? Vi har inte ambitionen att vara exotiska, drivkraften är innehållet, säger skådespelerskan Elisabeth Heilmann Blind. För henne är det viktigt att en samisk teater rent fysiskt är belägen i norr, med direkt kontakt med språk och kultur. Äventyret med att spela Macbethi Ice Globe Theater, en föreställning som också blivit film, var uppskattat i ensemblen.  ? För oss skådespelare är en publik en publik och den gången kom världen till oss. Jag ser ingen konflikt i att vi ibland också spelar samisk teater för andra än den samiska publiken, vi vill nå många med våra föreställningar.  ? Samiska Teatern är en nationell angelägenhet och ingenting som hör hemma på ett etnografiskt museum, säger Lillemor Mauritzdotter Nyhlén.

Ingen ambition att vara tion exotiska

Fröken Julie som same, liksom den jordnära tjänstekvinnan Kristin. Betjänten Jean, däremot, blir svensk när Samiska Teatern i Kiruna sätter upp Strindbergs välkända drama på scen i vår.