Inga överraskningar i Shopaholic

Den utlovar inga större överraskningar, du vet vad du får. Lite shopping, en läxa om att för mycket shopping kan göra att det går snett för dig och slutligen lite mer shopping. Trots att tjejen i huvudrollen, Rebecca, befinner sig på Anonyma Shopaholics (ska det förkortas AS?) i flera scener började jag fundera lite på om jag ska eller inte ska beställa den där systemkameran jag tänkt konsumera. Min gissning är att en hög procent av de unga flickorna (ja, det var främst unga flickor på premiären) kommer att handla kläder i dag för att de sett den här fluffiga och rosa varningstriangeln (som är fullsmockad med just de produkter som dödat mångas ekonomi). Risken (eller chansen?) fanns att de skulle göra det i alla fall. 74 procent av alla kvinnor tänker på shopping var 60:e sekund, enligt en brittisk studie. Min gissning är att det inte är så här roligt att vara shopaholic. Filmens Rebecca glider in på en stor tidning som krönikör, gör succé trots att hon har noll koll. Sedan rasar allt ihop. Det finns förstås alltid enkla lösningar på problem i sådana här luftiga filmer. Jag vill inte avslöja för mycket, men vad gör du om du har köpt en massa saker och behöver pengar...? Just det. Säljer. Tur att superproducenten Jerry Bruckheimer (The Rock, Armageddon) har valt komediennen Isla Fisher (Wedding Crashers) för huvudrollen. Hon släpar filmen över gränsen för godkänt. Och då får man ha i åtanke att En Shopaholics bekännelser ser ut på papperet att vara ännu mer outhärdlig än Sex and the City-filmen. Hon gör filmen halvt sevärd.

Inga överraskningar i Shopaholic

Titta på en uppochnervänd Prada-sko från sidan och du har dramaturgin för alla formulär 1a-filmer som du kan hitta. En shopaholics bekännelser börjar i tåspetsen, vilar i hålfoten och når klimax i klacken.