(I)NC uppfinner hjulet igen

För första gången känns det som att Dennis Lyxzén och hans mannar verkligen kan bli den internationella sensationen man siktat på. För ambitionen har alltid funnits där, och mer och mer har det dragit åt det här hållet: classic rock och psykedelia, skriver Mattias Alkberg

Kultur och Nöje2008-11-27 06:00
Ja, tidigare lät det förutom som classic rock och psykedelia, likt the Doors, Remains, Love, till och med Electric Prunes, snarare än punk ekar genom Rick Rubins ovanligt biffiga produktion. Vad som kan vara intressant är att knappt något nu existerande band spelar mer live än (I)NC. De gör hundratals spelningar om året världen runt. Jag säger det för att de är så sjukt bra på att spela och det måste vara anledningen.

Musiken i sig är inte särskilt revolutionär och det skulle förstås kunna vara ett problem med tanke på den vänsterradikala agenda som bandet fortfarande envisas med. Å andra sidan, bara för att musik och text är gammeldags betyder ju inte det att det är dåligt: hjulet har sett ut likadant sen det uppfanns eller upptäcktes. Finns ingen mening att ändra på saker bara för sakens skull. Eller att sluta anmärka på orättvisor så länge de består. Dennis sjunger dessutom bättre än någonsin tidigare. Med lite tur, för skicklighet behöver man inte oroa sig för längre, infiltrerar (I)NC förhoppningsvis alla hippies (unga som gamla), medvetandegör vinylflummarna och så kanske det äntligen blir revolution. Subversivt. Inte illa pinkat av en kvartett Umepunkare.

Betyg: 4 kurirhästar

The (International) Noice Conspiracy

The cross of my calling

Burning Heart/Bonnier Amigo

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!