Imponerande skärpa i Molière

Jag gillar att man öppnar en filmfestival med komedi, denna genre av film som oftast reduceras till en och en halv buskistimme i en statoil-DVD med Adam Sandler i en tonårsroll eller skildras av SVT i en fars från Örebro. För det finns fruktansvärt mycket dålig komedi. Men, Laurent Tirards Molière - som skildrar vad en av västvärldens största komiker gjorde innan han tillbringade tretton år som en turnerande revykung i 1600-talets Frankrike, är allt annat än dålig buskis. I filmen möter vi 22-årige Jean-Baptiste Poquelin, även känd som Molière som ännu inte nått berömmelse. I stället för att sitta i fängelse som den småtjuv och kvinnokarl utan pengar han är (de mötte oftast det ödet i 1600-talets Frankrike misstänker jag) räddas han av en rik godsherre utan skådespelartalang som vill vinna en ung flickas hjärta. Nåt som Molière ska hjälpa honom med via att lära honom skådespeleriet och teaterns ädla konst. Denne Jean-Baptiste - innan rikedom och berömmelse är dock inte alls den intelligente konstnären som man kanske kunnat tro. I alla fall inte enligt Laurent Tirard. Och precis som i de flesta filmer som har dramaturgi av klass så går det sällan som man tror. Eller vill. Styrkan i Molière är sättet de vågar använda den enkla humorn. Den billiga poängen med att halka i en trappa, tappa hatten eller snubbla när en urringning (kvinna) passerar. Det enkla blir det geniala, eftersom det görs skickligt. På flera håll är skådespeleriet sensationellt bra, inte minst Laura Morante i rollen som den rike godsherrens fru och godsherren själv som spelas av Romain Duris. Eftersom Molières 1600-tals scenkonst egentligen var mer lik en fars från Örebro än en svart komedi av bröderna Cohen (var inte all teater från 1600-talet det?) så passar det givetvis oklanderligt väl att spela på de små detaljerna. På det lilla, det enkla i att snubbla i en trappa. Eller, om ni så vill liknande saker som man normalt sett kanske mest tror finslipas till perfektion av just sådana som Stefan &Krister. Missförstå mig rätt nu, Molière har ingenting billigt över sig. Den är rakt igenom intelligent, välspelad, varm och full av sylvassa små finesser.