Imponerande regidebut

Sagor och Sånt
av Staffan Hammar
Uppläsare: Anna Azcárate
Medverkande: Emma Brännholm, Edvin Lindberg-Lekfalk, Lovisa Lindberg-Lekfalk, Hampus Pamrén, David Viklund och Sara Backlund-Hammar
Regi: Staffan Hammar
Teknik: Christoffer Demby
Producent: Ingela Lekfalk
Ett samarbete mellan SR P4 och Teater Scratch Serie för barnradion 22 augusti ? 26 augusti
P4 klockan 17.45 ? 17.57 och SR Norrbotten 16.33 ? 16.45

Kultur och Nöje2005-08-22 06:30
Det kan inte hjälpas att programmen är producerade i Luleå den här gången också; barnradioserien Sagor och Sånt är en förförisk samling inlästa sagor. Bra helt enkelt.<br>Den börjar i dag måndag med Har Loppan snopp av Thierry Lenain och Delphine Durand. En härlig gestaltning av Max tankar om könets betydelse för hur man värderar andra i sin egen ålder. Han är en sådär sju år. Loppan och Max får man också lära känna närmare på tisdag i Loppan vill ha en bebis. Och jag skrattar högt i soffan. Inte visste jag att böckerna om Loppan och Max var så bra! Kanske borde jag inte bli överraskad. Regissören Staffan Hammar och hela arbetslaget har med radions verktyg möjlighet att göra något eget av texten och delvis forma en ny historia. <br>Grunnar gör jag däremot fortfarande på hur Ingela Lekfalk och andra vet vilka bland tusentals bilderböcker, alla sagor i serien är ursprungligen sådana, som funkar för radio. Själv har jag inte en aning. Berättelsen Sigrid, ett svin, som sänds på onsdag, med text av Sara Kadefors blir vid en jämförelse med boken dessutom uppenbart bättre i Staffan Hammars regi än genom Annika Johanssons bildarbete.<br>I Ruben är dock en krock mellan Olof Landströms ömsinta bilder och Staffan Hammars kargare tolkning av personerna oundviklig ? i alla fall för mig.<br>Samtidigt får jag något nytt. De unga skådespelarna är mycket bra och andra aspekter av Viveca Lärns berättelse blir tydligare. Den avslutande Sigge surar är i sin tur en frossande djupdykning i surandets väsen.<br>Innehållet till trots är det dock gestaltningen i kombination med ljudarbetet som gör serien speciell. Anna Azcárate är för det första bra på läsa högt; hon hade kunnat förgylla många högläsningar på skoltid om hon blivit lärare istället för skådespelare.<br>Men mest imponeras jag av barnskådespelarnas insats. Den är genomgående gedigen. Pauser och tonfall sitter precis där de ska ? inte illa för en debuterande regissör ? och hela serien känns liksom äkta. Därför tror jag också på att Barnradions webbplats är ascool, som en av de unga presentatörerna påstår, och att Hans Alatalos Bellmanhistorier ur arkivet är valda för att de är exceptionellt bra. (Alltså inte utfyllnad för att sagan den dagen var lite för kort för sändningstiden.)<br>Dessutom erbjuder tisdagens avsnitt på ett exklusivt tillfälle att lyssna på barnmusik skriven av barn: Astronaut av Lovisa Lindberg-Lekfalk och Malin Forsberg. En låt som nästan tog sig till final i uttagningen till SVT:s Lilla melodifestivalen men som vi nu istället kan höra i radion.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!