Augustikvällarna med ett mörker som fortfarande är varmt. Tidiga morgnar när skrakfamiljen busar omkring i viken, ungarnas utflykter som blir vildare och längre. Ibland kalla vindar som får mig att ana hösten. En aning som är lockande på ett annat sätt än sommaren. Aningen innehåller mycket fysiskt arbete av den där enkla sorten. Inga större finesser och tankemöda, mer tunga lyft, en röjsåg, ved som måste kapas och staplas innan vintern. Inte för att livets nödtorft kräver det. På det sättet är allt ändå en lek, men på något underligt sätt gör fysiskt arbete att jag kommer i kontakt med släktens tidigare generationer. Jag tror de skulle ha gillat försöket i alla fall.Å andra sidan, allt är kanske bara en illusion, en konstruerad och teoretisk hyllning till verklighetens folk. Detta folk som snart kommer att bli förnedrade, överfallna, inropade och överbjudna av godartade valerbjudanden.Jag vet, i vår värld är det så det går till; barnen, ungdomarna och de äldre fungerar som trampoliner i valrörelsen. Skrakungarna med sin vilda dans kunde inte bry sig mindre.
