Idyll utan ironi
Sydöstra skåne invaderas varje år av semesterfirare norrifrån, något som lett till att huspriserna och konstpriserna de senaste 20 åren haft samma utveckling: alla kurvor pekar spikrakt uppåt.
Det finns en förklaring till intresset för Österlen. Både det svindlade vackra landskapet och de konstverk som säljs för överpriser på konstrundan lockar nämligen med något som varken stadslivet eller den urbana samtidskonsten aldrig kan erbjuda: idyll utan ironi.
Mest idyll och minst ironi bjuder Gunilla Mann på, konstnär med egen vägskylt (vilket antagligen säger något om försäljningen). Även folk som inte säger sig veta vem Gunilla Mann är brukar veta det ändå, när de får reda på att det är den där färgglada konstnären som nogsamt betar av stad efter stad i Sverige och i naivistisk stil avbildar glädjefyllda scener med glada människor, lekande barn och strosande katter. I dessa bilder är himlen alltid blå, alla är alltid lyckliga och det myckna viftandet med flaggorna står enbart för fest, inte för tokig högernationalism.
Det ser oftast ut som om det vore år 1905, men skenet bedrar. Detaljerna avslöjar att det är nutid - moderna siluetter smygs oftast in längst bort i bilderna. Det är alltså verkligt, men ändå inte. Livet ser ju inte ut så här.
Årets valrörelse handlar om realpolitik. Utopin - tankarna med drömludd i kanten - har helt försvunnit från den politiska diskussionen. Men den lever, kanske starkare än någonsin, i den konst som sällan eller aldrig recenseras av kultursidorna. För om man vill få en bild av drömmen om ett samhälle där det råder evig ro, där all ondska, sorg och förtvivlan är som bortblåst, ja, då är det inte årets valmanifest man ska slå upp. Det personliga är politiskt, brukar man ju säga. Och kanske är den konst som alltid betraktats som fullständigt opolitisk den mest politiska vi har: den idylliska hötorgskonsten är ju sprängfull av längtan efter en annan, bättre tillvaro.
Semesterfirarna på Österlen langar upp tiotusentals kronor för att få drömmen om ett rofyllt liv inslagen, inramad och upphängd på väggen. Priset är mycket högt. Men vem har sagt att utopier skulle vara billiga - särskilt i en tid där inte ens politikerna har råd med dem längre.
Så jobbar vi med nyheter